2018-01-19

Serbisk äggproduktion ännu inte EU-mogen

Flera länder i sydöstra Europa kandiderar för närvarande till EU med tillträde till den stora marknaden i unionen. Ett av länderna är Serbien som har en stor och ekonomiskt viktig jordbrukssektor. Många hinder kvarstår dock. Frilansjournalist Joakim Rådström besöker här en äggproducent i norra Serbien.

Serbiska äggproducenter och andra lantbrukare i landet befinner sig för närvarande i en sorts Moment 22. Många skulle rent tekniskt kunna investera i EU-anpassad utrustning med nya hönshus och så vidare, men gör det inte eftersom den serbiska lagstiftningen inte kräver det ännu. EU förväntar sig dock (kräver) att Serbien uppgraderar exempelvis hönsburarna till unionsstandard innan ett medlemskap kan bli aktuellt.

Så sent som 2012 hade mindre än en procent av Serbiens fjäderfäuppfödare burar som tillgodosåg EU-kraven. Detta enligt nyhetssajten Euractiv. Men där EU-bönder 1999 fick hela tolv år på sig att byta ut sina burar mot den nya burstandarden fick serbiska uppfödare till en början, år 2010, endast 18 månader på sig att uppdatera burinnehavet.

“Jag vet att det skulle vara trevligt att köra en Mercedes, men vi har inte råd med någon. Äggbönderna har inte lyckats köpa ny utrustning”, kritiserade det serbiska fjäderfäuppfödarförbundets ordförande Rade Škorić situationen 2012.

Gamla oinredda burar
Ett besök på producenten Jajeprodukt i nordserbiska Čenej illustrerar läget. Här utgörs merparten av hönsburarna av Big Dutchman av äldre modell, utan sittpinnar, reden, sandbad eller klonötare. Den sammantagna besättningen uppgår till 72 000 värphöns.

Vladimir Mišić är produktionschef på Jajeprodukt. Han menar att ett serbiskt EU-inträde skulle ge väsentligt bättre äggpriser och då enkelt finansiera bättre burar.
– När det är dags kan vi byta burarna, förutsatt att vi kan sälja äggen för 25 eurocents per styck istället för 10 eurocents per styck, säger Vladimir Mišić som en kommentar till företagets ekonomiska logik.

Upp till 92 veckor, därefter hönskött
Jajeprodukts unghöns, av rasen Lohmann Brown, köps in när de är 16-18 veckor gamla av en serbisk uppfödare i närheten, och behålls som längst till dess de är 92 veckor gamla. Därefter kan de säljas till slakterier framför allt i Bosnien, eftersom det finns en marknad för hönskött där.
EU har kritiserat Serbien för bristande salmonellakontroll, men Jajeprodukt sköter kontrollen väl, enligt egen utsago.
– Två gånger i veckan skickar vi in ägg för salmonellatester, säger Mišićs kollega Miroslav Đurdević, kvalitetschef på Jajeprodukt.

Han uppger också att djuren inte ges antibiotika, men väl vitamintillskott. Hönsen i de ålderdomliga burarna bor emellertid mycket trångt, och har gans-ka illa åtgångna fjäderdräkter vid vårt besök. Äldre djur är näbbtrimmade, men från och med de senaste kullarna har Jajeprodukt slutat göra det.
Tekniskt sett är samtidigt Jajeprodukt välutvecklat efter serbiska mått mätt: i sorterings- och packningshallen står en Staalkat ECM 300 och matar ut ägg. En av packningsarbetarna sitter med koncentrerad blick bakom skynket till kvalitetsgranskningen och ser på äggen under värmelampan. 54-68 000 ägg passerar igenom här per dygn.

Egen soja i fodret
Inne i foderproduktionen står en ukrainsk foderpress och trycker fram pellets på sojamjöl och olja. Två stora siloer utanför produktionshallen rymmer foder för några månader framöver. Tillverkningen övervakas och styrs med avancerad IT, där tydliga flödesscheman för insatsmaterialen – sojamjöl, majs, solrosfrön, vete, grus – visas på skärmar. Äggursprung, transporter, ordrar och kunder är noggrant registrerade i en databas och kan enkelt följas upp av företaget, till exempel om klagomål kommer in på någon försändelse.

60 procent av Jajeprodukts produktionskostnader utgörs av foderkostnaderna, men eftersom Jajeprodukt kontrollerar sin egen fodertillverkning har de en konkurrensfördel där. Vinstmarginalerna skiftar dock betänkligt beroende på marknadspriset.

Verksamhet som ger vinst
– De senaste två åren har vi haft en vinstmarginal på bara två-tre procent, men tidigare hade vi en marginal på 15 procent. Nästa år förväntar vi oss 10-12 procent, säger Ljubomir Đurdević, som driver Jajeprodukt tillsammans med sönerna Miroslav och Aleksandar (som är försäljningschef).
Annars pendlar det ekonomiska läget väsentligt för Ljubomir Đurdević och andra äggproducenter i Serbien. Från att ha fått fem-sex eurocent per ägg när företaget sålde sina ägg till stormarknaderna får de idag kanske 8,75 eurocent (cirka 85 öre). Stormarknaderna kan dock sälja vidare äggen till väsentligt högre pris.
– Marginalen för dem är enorm – mellan 40 och 70 procent. Därför har vi en strategi med våra egna små butiker, säger Ljubomir Đurdević.

Egen försäljning mer lönsam
För att få bättre kontroll på prissättningen och generera extraintäkter har Jajeprodukt nämligen satt upp en liten äggbutik inne i Novi Sad samt hyrt in sig i några andra grönsaksaffärer inne i staden. Då serber fortfarande torghandlar till stor utsträckning lönar sig verksamheten.
Vi hälsar på i Jajeprodukts egen butik inne i Novi Sad, där butiksbiträdet Vukašin Paunić säljer gårdens produktion – förutom ägg även valnötter och lite annat smått och gott. Det är en liten affär, men fint designad i företagets färger gult och brunt.

– Här finns det varje dag färska ägg, och vi kan sälja dem för 120 dinarer per låda [cirka 9,20 kronor], mot stormarknadens 160 dinarer [cirka 12,30  kronor], säger Ljubomir Đurdević.

Den ekonomisk-politiska situationen är annars tuff för serbiska lantbrukare, särskilt fjäderfä- och grisbönder, som inte ens får transportera sina produkter över EU-mark på grund av bland annat salmonellabestämmelser. EU, å sin sida, får både frakta och sälja sina varor i Serbien.

Hoppet står till medlemskap
– Hela vår jordbruksproduktion gick ned. Det är ett enormt problem, säger Jajeprodukts marknadsdirektör Alek Garčević om hur det blev när Serbien började närma sig EU.
Hoppet står till att Serbien snart blir fullvärdiga medlemmar i EU och får sälja sina ägg där. Många regler behöver dock harmoniseras först: till exempel är Serbien det enda landet i regionen som inte ursprungs- eller datummärker sina ägg, vilket behöver ändras om landet går med i EU.
– Vi är redo för det, men reglerna är ännu inte sådana, säger Miroslav Đurdević angående äggmärkningskriteriet.

Serbiska lantbrukare drömmer därför om tillträde till jättemarknaden runt hörnet – men väntar med investeringar till dess landet fått klartecken för ett medlemskap.
– Så snart vi ser en stabil marknad kan vi öka till 120 000 djur inom sex månader – allt är egentligen förberett, säger Ljubomir Đurdević.


FAKTARUTA:
Serbiens väg mot EU

Serbien, med cirka sju miljoner invånare, är ett av flera kandidatländer till EU, vars sammanlagda befolkning uppgår till runt 750 miljoner. Innan landet tillåts gå med i unionen behöver dock flera åtgärder genomföras, såsom att landet löser sin långvariga konflikt med utbrytarrepubliken Kosovo (som erkänns av de flesta EU-länder), eller att Serbien hanterar de många utmaningarna på miljöområdet. Mycket återstår att göra, och tidsplanen är knapp.

Målet har varit år 2020
– När EU-kommissionen gav Serbien status som kandidatland satte de upp 2020 som år för medlemskap. Det är det tidskravet som behöver respekteras, säger Riccardo Quaggiato vid Serbiens miljö- och jordbruksministerium per telefon.
Riccardo Quaggiato är expert vid ministeriet för ett projekt finansierat av svenska Sida som ska hjälpa Serbien att närma sig EU:s IPCC-direktiv, det vill säga begränsning av miljöfarliga utsläpp, inom storskalig svin- och fjäderfäuppfödning.

Sidaprojektet bemöter ett stort problem för den serbiska jordbrukssektorn: övergödning. Jajeprodukt säljer förvisso av sin hönsgödsel två gånger i veckan till jordbrukare, men långtifrån alla större serbiska hönsgårdar gör detta, vilket behöver åtgärdas.
– Serbien har faktiskt ett överskott på gödsel. De kan bara lägga ut en viss mängd på åkrarna, och det överskott som bildas har de problem med att lägga ut. Det kan rinna ut i vattnet, säger Robert Nygård, förstesekreterare för bistånd vid Sveriges ambassad i Belgrad.
Serbiens jordbruk ligger dessutom långt från EU-kraven när det gäller salmonellakontroll, god djuromsorg och tillgång till veterinärhälsovård. EU-utvärderingar pekar dessutom på att inga egentliga framsteg gjorts inom dessa områden under de senaste åren.

Samtidigt kan det straffa sig att skynda sig in i EU utan att tillmötesgå kraven som ställs på medlemsländerna.
– Klarar man inte av kraven får man straffavgifter, säger Robert Nygård. Och där tror jag att Serbien har lyssnat och hört och gjort sin hemläxa. Det är fortfarande mycket kvar, men de är inne på rätt spår.

Text och foto:
Joakim Rådström
frilansjournalist

Publicerat (tillsammans med bilder) i papperstidningen Fjäderfä nummer 1-2018.