2019-02-07

Alexandra berättar om nio intensiva äggår


Nu tjänsledig i ett år för arbete på FORMAS

Första gången vi mötte Alexandra Jeremiasson i Fjäderfä var i junitidningen år 2009 och den 10 augusti började hon sitt arbete som Svenska Äggs första ”produktionsutvecklare”. De flesta inom äggnäringen har under tiden sedan dess lärt känna Alexandra och tagit del av hennes stora kunskaper och sprudlande energi. I hönsstallet eller på möten landet runt.
Nu tar Alexandra tjänstledigt för att gå vidare till forskningsrådet FORMAS och vi har bytt några ord med henne strax innan flytten dit.

Du har jobbat i äggnäringen i nästan tio år. Vad är det första du tänker när jag nu ber dig säga något om äggproducenterna och äggnäringen?
– ”Liten och tuff”. Skulle jag utveckla det resonemanget så menar jag att vi får väldigt ofta höra att vi är en liten bransch, vilket förvisso är sant men det tvingar oss även att vara ganska tuffa och innovativa. Det måste man vara för att inte glömmas bort eller hamna på efterkälken. Tonen är rak och stundtals ganska hård samtidigt som man kan lämna detta och ta en öl i baren tillsammans på småtimmarna.  

Du kallades produktionsutvecklare och ibland rikslikare när du började jobbet på Svenska Ägg. Men benämningar som föreläsare, kursanordnare, rådgivare och byråkratiarbetare, samt expert på allt kring höns och ägg, har också använts. Vilka olika roller och arbetsuppgifter har du haft under åren?

(Alexandra brister ut i skratt ...)
– Jag tror att det är enklare att fråga vilken roll jag inte har haft. Den extremt stora variationen i arbetsuppgifter är det som är tjusningen och utmaningen här på Svenska Ägg. Det är bara att kavla upp ärmarna och hugga tag i det som kommer emot dig. Man kan väl säga att min tjänst har utvecklats med åren. En av anledningarna till inrättandet av min tjänst var bland annat att öka kopplingen mellan näring och universitet. Som disputerad i fjäderfäs anatomi och fysiologi kunde jag bidra med det. Men det var förstås så mycket mer än bara så. Regägg var en annan anledning och likaså att backa upp Claes Björck, dåvarande rikslikare i omsorgsprogrammet. Sedan har tjänsten växt med åren och även inkluderat fortbildning av medlemmar, länsstyrelser, veterinärer och studenter, diverse remissyttranden, arbete med föreskrifter, forskningsprojekt och förstås mycket rådgivning. En mindre rolig arbetsuppgift som tyvärr vuxit med åren är problemet med djurrättsaktivism. Inte riktigt vad jag tänkt mig att arbeta med som produktionsutvecklare. Jag är glad åt att denna typ av ljusskygga verksamhet nu under senare tid har lyfts fram allt mer i ljuset och att det förhoppningsvis börjar tas krafttag emot detta är centralt.  

Om du ska peka ut något som det mest intressanta eller allra viktigaste, som du har jobbat med; vad blir då det?
– Naturligtvis rena konkreta produktionsfrågor direkt i stallet såsom ljus och stallklimat. Framförallt ljusfrågan har ju kommit att bli mitt område och den tycker jag är mycket intressant både med avseende på hönans behov men också tolkningen av den. Vet inte hur många diskussioner jag haft om dagsljusinsläpp och belysning med inredningsföretag, djurägare, Jordbruksverket, länsstyrelser och fors-kare under mina år på Svenska Ägg. Det för mig också över till ett annat område som jag tycker både är viktigt och intressant och det är samsynen, dialogen och samarbetet bransch och myndighet emellan. Detta har blivit något som jag har arbetat allt mer med och som ger väldigt mycket tillbaka till samtliga parter. Exempelvis, sambesök med förprövare eller djurskyddshandläggare i samband med omsorgsprogrammets besiktningar har varit guld värt.

Vad har varit svårt och har du några besvikelser du vill nämna?
– Min allra största besvikelse är helt klart produktionsuppföljningsprogrammet Regägg. Kravspecifikationen var ju redan klar när jag anställdes för att driva själva projektet men det är svårt att driva den typen av projekt som helt ny och med alldeles för lite kunskap om hur branschen som sådan fungerar.  Gick på många minor och trampade på lite för många tår längs vägen på grund av min okunskap. Jag hade helt klart gjort det avsevärt bättre i dag. Nu var det många andra faktorer som inverkade på att programmet till sist gick i graven men likväl stör det mig att projektet misslyckades. Branschen kunde haft mycket nytta av ett gemensamt produktionsuppföljningsprogram. Det är alltid intressant att som enskilt företag kunna jämföra sig med andra och det är också av stor nytta att kunna plocka fram branschstatistik i olika sammanhang.

Vad har varit roligast och vad har du ägnat mest tid åt?
– Roligast har varit att lära känna alla dedikerade äggföretagare från uppfödare till packeri. Jag har fått många goda vänner med åren. Jag har skaffat mig ett gäng ovänner också, det går inte att göra alla glada i det här jobbet, tyvärr men det ingår och det får man ta.
– Det är svårt att svara på vad jag ägnat mest tid åt eftersom det varierat med åren. Åter igen, den stora variationen i arbetsuppgifter är ju det som är tjusningen.  För mig har alltid hönan stått i fokus. Nöjd höna ger nöjd äggnäring och nöjd äggnäring ger nöjd höna, för att förenkla extremt mycket. Mitt huvudintresse har alltid varit hönan. Hur hon fungerar och vad hon behöver. Det bästa jag vet är att bara få sitta fem minuter i ett stall och titta på hönsen. Sedan kan det mynna ut i belysning, ströbäddshantering, bröstbensstudier eller föreskriftsändringar för att nämna några. Det mesta är kul utom möjligen industriemissionsdirektivet. Det är faktiskt bara krångligt och allmänt astråkigt!

Vilken var din bild av äggnäringen år 2009? Hur vill du beskriva äggnäringen år 2019?
– Ärligt talat, när jag började 2009 var jag utrypen för insnöad forskare som förvisso kunde väldigt mycket om hönan men som hade noll koll på verkligheten och så även näringen. Jag roade mig med att läsa intervjun med mig i Fjäderfä när jag började 2009 och fick hålla mig lite för pannan, kan tänka mig att vissa i branschen suckade DJUPT, men ett entusiastiskt intryck gav jag i alla fall.  Tittar jag i backspegeln kan jag dock konstatera att det har hänt väldigt mycket på dessa tio år, inte minst med hönsen. Välbefjädrade höns med god produktion som hålls i ljusa stallar upp till 90 veckors ålder. Management och djurmaterial har tagit flera steg framåt. Näringspolitiskt har Svenska Ägg blivit en organisation att räkna med. Vi finns med i allt fler sammanhang och vår input efterfrågas allt oftare. Här gäller det att hänga med och utveckla organisationen därefter även i framtiden. Lönsamheten är tuff just nu. Det är inte första gången och knappast sista heller. Kraven och trycket utifrån kommer inte att minska, bara öka och det är hela branschens ansvar att hantera detta så det fortfarande finns en lönsamhet i att producera ägg.

Så var det detta med att själv bli byråkrat
– Ett statligt råd för hållbar utveckling, som FORMAS är, låter troligen ganska avlägset från den praktiska vardagen på det enskilda företaget. Strategiska forskningsagendor, inrättande av tioåriga program för livsmedelsforskning och livsmedelsstrategi tills det kommer ut ur öronen. Långt från stallen och hönsen. ”Skall du bli byråkrat? ”. Ja, jo under ett år så kommer jag nog att vara just det. Samtidigt kommer jag att lära mig väldigt mycket om ovanstående områden och de är i förlängningen nog så viktiga för svensk äggnäring de också. Under mitt år på FORMAS hoppas jag även kunna dela med mig av om hur saker och ting fungerar ”i verkligheten” och vikten av samhällsnytta. Att det till exempel är handel och inte den enskilde producenten som bestämmer priset på en råvara. Det är det alltför få inom akademin som har koll på.

En sak till Alexandra: Lycka till på FORMAS!

Sven Secher
Publicerat i Fjäderfä nr 2-2019.


Utskriftsvänlig sida

Svenska ÄggSvensk Fågel
Fjäderfä Logga in...
Copyright© 2008. Alla rättigheter förbehålles.