2019-03-21

ÄR allt ok?
Om vatten till höns och andra fjäderfän

Det är oerhört viktigt att förse höns och andra fjäderfä med en tillräcklig mängd vatten av hög kvalitet. Dessutom måste vattenutrustningen som hönsen dricker från måste hålla en bra standard.
Får inte hönsen tillräckligt med vatten eller om vattnet har en dålig kvalitet blir det störningar i produktionen och som ett resultat färre ägg att sälja.

Vattenförbrukningen ska kontrolleras regelbundet. Genom att läsa av vattenmätaren och journalföra vattenförbrukningen dagligen kan man se om det förekommer störningar i stallet. Störningar kan vara till exempel sjuka djur, förändrad foderkvalitet (t ex saltinnehåll), vattenläckor, frusna rör eller en tom brunn.

Krav på vattenutrustningen:
• den ska vara lättåtkomlig för djuren
• den ska vara hygienisk
• den ska ha kapacitet och vara driftsäker för
     sitt ändamål
• den ska kontrolleras och rengöras regelbundet
Det finns olika typer av vattensystem men nipplar är vanligast förekommande i uppfödning och i äggproduktion.

Vattenåtgång
En höna dricker mellan 1,5 och 3,5 dl vatten varje dag beroende på lufttemperatur och fodrets vatteninnehåll. Värphöns är känsliga för uppehåll i vattentillförseln. Några timmars vattenbrist kan påverka produktionen och ett längre uppehåll kan leda till att djuren börjar rugga. För beräkningar av vattenförbrukningen och dimensionering av vattensystemet antas att varje höna dricker omkring 2 dl per dag (vanlig förbrukning vid 20°C är 2 dl per höna).

Genomspola systemet
Ett automatiskt vattensystem måste genomspolas regelbundet, helst varje vecka. Det är nödvändigt att i samband med rengöring av stallet och dess utrustning se över, rengöra och desinficera även vattenutrustningen. Desinfektion ska alltid följas av en nog-grann sköljning.
Kvalitet
Det är viktigt att vatten till fjäderfä håller hög kvalitet, det ska vara av samma kvalitet som dricksvatten till människor. Man ska regelbundet kontrollera kvaliteten på det inkommande vattnet, speciellt om man har egen brunn (d v s ej kommunalt vatten). Lämna därför in vattenprov för bakteriologisk analys minst en gång om året. En kemisk analys av vattnet bör också göras regelbundet om än inte varje år.  

Säkerställ att brunnen är rätt placerad i förhållande till föroreningskällor och att inget ytvatten kommer ner i dricksvattnet. Brister i vattnets tillgänglighet, kemiska kvalitet eller hygieniska kvalitet kan orsaka störningar i produktionen. Störningar kan leda till försämrad värpning, dålig skalkvalitet och att hönsen blir sjuka. Smakförändringar kan leda till mins-kat vattenintag.

Vattensystem
Nippelrampens höjd
Det är viktigt att vattenledningen är i exakt rätt höjd i förhållande till fåglarnas storlek. Nedan följer några generella regler för inställning av vatten-  rampens höjd:
• Vid insättning av dagsgamla kycklingar ska vatten- nipplarna placeras i kycklingarnas ögonhöjd.
• Senare ska kycklingarna behöva lyfta på huvudet och sträcka på halsen för att nå nipplarna. Ett riktmärke är att kycklingen ska dricka med sträckt hals efter 3-4 dagar.
• Vid insättning av unghöns ska de dricka med sträckt hals vilket de även ska fortsätta med som fullvuxna värphöns. Höjden kan behöva justeras något när hönsen vuxit färdigt.
Detaljer som bör kontrolleras är att vattenledningen är i nivå, vilket innebär att avståndet ska vara lika långt från spalt eller gödselbinge längs hela linjen och att det inte finns luftbubblor i ledningarna.

Inställning av vattentryck
Generellt kan sägas att vattentrycket ska ökas vartefter djurens vattenförbrukning ökar. En god tumregel är att vattentrycket bör ökas om vattenpelaren sjunker när alla djur dricker samtidigt. Vattentrycket bör kontrolleras dagligen eftersom yttre faktorer som till exempel värme kan påverka djurens vattenbehov och därmed nödvändigt vattentryck.
Innan insättning av nya djur bör man kontrollera att varje enskild nippel fungerar. Det görs enklast genom att trycka lätt på nippeln. Det kommer då att hänga en synlig vattendroppe under nippeln vilket i sin tur underlättar för de nya djuren att hitta vattnet och att dricka.
Kontrollera även att det inte finns vattenläckage. Den kontrollen görs med höjt vattentryck jämfört med normalläge. Om en nippel läcker kan man försiktigt peta på nippelns pinne med ett finger. Om detta inte hjälper bör man ersätta nippeln alternativt skruva isär den och diska den grundligt innan den monteras tillbaka igen. Om stalluften är mycket dammig kan det vara en fördel att ha ett något högre vattentryck för att förhindra att nipplarna täpps igen av dammpartiklar.

Filter
Det filter som oftast är placerat i packrummet har till uppgift att rensa vattnet från partiklar och föroreningar innan det leds in i stallavdelningen. Det bör vara manometrar monterade på ledningen både före och efter filtret. På det viset kan man avläsa inkommande och utgående vattentryck. Om det utgående trycket är lägre, jämfört med det inkommande trycket, är filtret igensatt och bör därför bytas eller rensas.
Vid filterbyte ska vattnet stängas av och trycket på filtret lättas genom att trycka på utluftningsknappen på toppen av filtret. Det är viktigt att o-ringen sitter på plats vid montering av det nya eller rengjorda filtret.

OBSERVERA!
Efter filterbyte måste systemet tömmas på luft annars kommer det att droppa vatten vid nipplarna. Avluftningen görs när vattnet släpps på i ledningarna igen genom att man trycker ner avluftningsknappen ovanpå filtret.

Rengöring mellan omgångar
Efter avslutad värpperiod då stallet står tomt är det nödvändigt med en grundlig rengöring och desinfektion av vattensystemet. Det kan ha avlagrats kalk- och järnrester från vattnet. Dessutom finns det san-nolikt fettrester från vattendoserade vitaminer, rester av vacciner samt förstås viruspartiklar, svampar och miljontals bakterier.
Rengöringen måste utföras professionellt med bra och verksamma rengörings- och desinfektionsmedel. Observera att samtliga medel måste vara godkända för användning i vattenledningssystem i djurstallar.
I sammanställningen på sidorna 63-64 (punkt 1-5) redovisas ett förslag till rengöringsrutin. Det finns medel i handeln som sägs klara både rengöring och desinfektion i ett enda svep. Sådana medel bör man ställa sig tveksam till. Det är inte möjligt att till exempel göra rent och avkalka med samma medel. Det behövs nämligen ett basiskt rengöringsmedel såsom tvål för själva rengöringen medan endast en syra kan klara av att få med kalkrester på insidan av ledningen.
1. Spolning
Börja med en rejäl genomsköljning av vattenanläggningen. Öppna slutventilen på varje vattenledning, ta dock en ledning i taget och följ den detaljerade anvisningen från leverantören av vattensystemet. Vid genomspolningen avlägsnas större smutspartik-lar såsom exempelvis järn och annat slam från rörledningssystemet.
2. Rengöring med rengöringsmedel
Avlägsna sedan fettet från flytande vitaminer, vaccinationsrester etcetera genom att tvätta med ett alkaliskt (basiskt) rengöringsmedel. Starka baser som kaliumhydroxid (kalilut) och natriumhydroxid (natrilut) kan inte användas eftersom de är starkt frätande och skulle skada inredningen för mycket. Det finns istället mer skonsamma rengöringsmedel som är baserade på silikater och ännu bättre metasilikater. Följ bruksanvisningen och doseringsanvisningen på dunken.
Verkningstiden är i regel kort vilket gör att det ofta är tillräckligt att lösningen står i rörledningen under 1-1,5 timme. Därefter ska ledningen sköljas med rent vatten. Vissa rengöringsmedel innehåller tvätt-aktiva substanser såsom ammoniumföreningar, korrosionshämmare och dylikt. Dessa minskar ytspänningen, ökar medlets effekt samt skyddar ytor mot frätskador.
3. Avkalkning
Kalkrester kan avlägsnas genom att använda en sur disklösning vid rengöring av ledningarna. Ett alternativ är att använda en utspädd svag lösning av citronsyra. Låt syralösningen verka i rörledningarna en stund (enligt bruksanvisningen) och skölj därefter med vatten. Det är mycket viktigt att spola rent med ett högt vattentryck och stora vattenmängder för att säkerställa att samtliga kalkavlagringar som lösgjorts sköljs med ut. Om kalkutfällningar stannar kvar i ledningen får de nämligen motsatt effekt, vilket betyder att de bland annat tätar igen nipplarna. Eftersköljningen genomförs enligt punkt 1.
Droppkoppar monteras ner för att rengöras i ett separat kar med utspädd syralösning. Om man inte vill montera isär systemet kan man som näst bästa metod sänka vattenledningen ner till golvet eller spalten för att sedan tömma syralösningen i kop-parna, låta medlet verka ett par timmar och sedan skölja.
Om anläggningen har omfattande kalkbeläggningar bör proceduren upprepas flera gånger tills det kan konstateras att samtliga kalkbeläggningar har försvunnit.
4. Desinfektion
Rengöringen bör alltid avslutas med desinfektion av hela rörsystemet inklusive eventuellt kar, buffer- eller lagertank. Det är en fördel att använda medel med neutralt pH vilket minskar frätskador på detaljer i anläggningen. Desinfektionsmedel grupperas efter deras kemiska egenskaper där egenskaperna är avgörande för medlets effektivitet och användningsområde. Till exempel kan oxiderande medel eller jodprodukter användas. Observera dock att användandet av jodprodukter kräver en effektiv avkalkning innan, eftersom jod lätt neutraliseras av kalciumföreningar. De lösa inventarierna som droppkoppar och spillränna desinficeras enligt samma metod som vid avkalkning, se punkt 3.
En del desinfektionsmedel innehåller tillsatser för att minska ytspänningen. Detta är en fördel dels därför att det ger en mer effektiv desinfektion och dels därför att det förhindrar att nipplarna droppar när vattnet skruvas på igen. Precis som med rengöringsmedel förekommer en mängd olika andra tillsatser som förbättrar verkningsgraden och förhindrar frätningsprocesser. Desinfektion ska därför alltid följas av en noggrann sköljning.
5. Genomspolning med vatten efter desinfektion
Första sköljningen:

Ledningarna genomsköljs grundligt. Låt vatten stå kvar i ledningarna under resten av tomperioden, detta bland annat för att undvika uttorkning av gummipackningar.
Andra sköljningen:
Innan insättning av nya djur sköljs hela systemet igen och fylls på med rent och friskt vatten.

Rengöring med djur i stallet
En bra vattenkvalitet och ett rent vattensystem måste säkerställas även under produktionsperioden, annars kan en biofilm med hög förekomst av bland annat bakterier bildas. En biofilm kan i sin tur orsaka en förhöjd dödlighet hos hönsen samt minska deras motståndskraft mot andra störningar.
Vattensystemet bör regelbundet rengöras och desinficeras med till exempel oxiderande medel, jodföreningar eller citronsyra i svagare blandningar än de som används under tomperioden. Observera dock att vissa medel påverkar effekten av till exempel vacciner.

OBSERVERA FÖLJANDE:
• Klor nedsätter nippelkapacitet med 10-20 procent
• Såvida tappen inuti nippeln inte är av rostfritt stål ska man undvika att använda syror
• UV-behandling av dricksvattnet kan användas
• Kommunalt vatten innebär inte alltid att vattenkvaliteten är tillräckligt bra, bland annat kan pH-värdet variera
• En genomsköljning av vattnet vid höga utetemperaturer ökar hönornas vattenkonsumtion då vattnet blir svalare och mer aptitligt för hönorna
• Vid frostrisk då huset står tomt bör vattensystemet tömmas på vatten
• En äldre vattenmätare är inte alltid tillförlitlig

Åsa Odelros
fjäderfärådgivare
Publicerat i Fjäderfä nr 3-2019.


Utskriftsvänlig sida

Svenska ÄggSvensk Fågel
Fjäderfä Logga in...
Copyright© 2008. Alla rättigheter förbehålles.