Tomasz Dzieciolowski veterinär på Kronfågel

Kämpar för världens bästa kyckling

Vi träffas några dagar efter att Lantmännen meddelade att man säljer Kronfågel*. Men detta är inget som ser ut att påverka den frispråkige och kunnige veterinär som vi möter på Kronfågels slakteri i Valla utanför Katrineholm i Sörmland.
– Den information som jag har fått om affären säger att vi ska jobba på som tidigare, konstaterar Tomasz Dzieciolowski, och vårt samtal svänger snabbt över till djurskyddsarbetet på Sveriges största kycklingslakteri i landet med kanske världens hårdaste djurskyddslagar.

Men detta samtal kommer inte att handla bara om detaljer kring djurskyddsregler och fjäderfäsjukdomar, som till exempel sittpinnar, fördelar med låg beläggning eller campylobacter, ascites och exakt koncentration i bedövningsgasen. Med Tomasz Dzieciolowski talar man gärna och mycket också ”om helheten”. Om svensk kycklingproduktions konkurrenskraft och om riskerna för lantbrukets överlevnad i ett land som ”hela tiden går före” i djurskyddsfrågorna.

Tog stegen ...
Från Polen till Sverige ...
... och från myndighet till näring
Tomasz Dzieciolowski föddes i Polen för snart 40 år sedan och han kom till Sverige år 2006. Skälet till flytten var att hans fru, som är läkare, värvades till den svenska sjukvården och då var det för Tomasz bara att hänga med. Tomasz lärde sig svenska rekordsnabbt och fick också jobb inom kort. Han började på Jordbruksverkets smittskyddsenhet och fortsatte sedan på Livsmedelsverket som besiktningsveterinär med placering i Västergötland. På Svenskt Fågelkött i Håkantorp kom han då i närkontakt med fjäderfäslakt i form av uttjänta värphöns.

2010 öppnade sig en möjlighet för Tomasz Dzieciolowski, att ta steget från myndigheterna till den privata sektorn.
– Jag har inte för en sekund ångrat steget över till verkligheten, kommenterar Tomasz sin övergång till Lantmännen Kronfågel. Han menar att jobbet är oerhört spännande och att det finns så mycket att göra.
– Djurskyddsarbetet kräver mycket arbete och mycket kunskap och jag lär mig mer varje dag i mötena med branschfolket ute i praktiken.

Besöker alla uppfödare
Tomasz Dzieciolowski är ute på de mellansvenska kycklinggårdar som levererar till Kronfågel under drygt halva sin arbetstid och detta resande betyder att han lär känna uppfödarna och deras djurhållning mycket väl. Var och en av de cirka 40 Kronfågeluppfödarna får besök av Tomasz åtminstone en gång varje år. Först och främst gäller det vid salmonellaprovtagningen men han försöker även att vara med vid tillfällen som insättning, någon gång under produktion för uppföljning samt vid utslaktning. På så sätt får han ett gott grepp om djurhälsoläget och djurskyddet och kan verka som produktionsrådgivare.

Men mer exakt. Vad är ditt uppdrag?
– Att för Kronfågel säkra att rätt antal djur av bästa kvalitet kommer till slakteriet vid rätt tillfälle. Kycklingarna ska vara i god kondition, vid god hälsa och behandlats med ett gott djurskydd.

Viktiga länkar i helhet
Tomasz Dzieciolowski är noga med att påpeka att han är en del i en kedja där kvaliteten och slutresultatet avgörs av alla länkars hållfasthet.
– Det är helheten som gör det och vi är alla, uppfödare, plockare, transportörer och slakteripersonal, beroende av varandra. Tomasz talar om vikten av att tidigt fånga upp problem som kan dyka upp hos alla parter och vid behov samlas man till möten.
– Ibland sätter vi oss ned vid ett och samma bord. Det bästa är när man finner lösningarna i ett gemensamt samtal. Då jobbar man tillsammans mot målet.

Ny teknik för bättre djurskydd
Och nog har det funnits problem hos Kronfågel. Åtminstone har det rap-porterats en del i media om ”incidenter på Kronfågel”. Inte minst när det nya slakteriet kördes igång men också om transportskador och miljöbrott.
– Att trimma in ny teknik kan ta lite tid men de senaste investeringarna här i Valla innebär i själva verket en revolution för djurskyddet.
Tomasz Dzieciolowski nämner till exempel minskade vingskador, från två procent till 0,2 procent som en mätbar förbättring. Han berättar även om det nya systemet med lådor och containrar samt de moderna bilarna med ”uppskruvad ventilation”.

– Att tala om aircondition är fel. Det ger fel signaler, detta är inga ”klimatbilar” utan transporterna påverkas fortfarande av väderleken. Men möjligheterna till ventilation ger mycket bättre transportmiljö för djuren än forna dagars kapellbilar. Jag vill påstå att helheten i vårt transportkoncept är unikt. Och vi har konstaterat att det inte är några problem, ur djurskyddssynpunkt, att transportera kycklingar från Skåne till Sörmland, säger Tomasz Dzieciolowski.

Kronfågel har efter nedläggningen av slakteriet i Kristianstad fortfarande sex uppfödare i Skåne. Tomasz säger att ”närhet givetvis är att föredra” men också att det går bra att säkra djurskyddet vid långa transporter.

När det gäller siffror så berättar han om förbättringar även för DOA (Death On Arrivel) där Kronfågel på årsbasis nu ligger på 0,24 procent döda kycklingar och då omfattar detta hela hanteringen från plockning, transport och avlastning.
– I siffran inkluderas även de djur som kanske skulle ha gallrats ur före transport på grund av dålig kondition och detta är ett exempel där slutresultatet är beroende av att alla i kedjan från uppfödaren till slakteriet gör sitt jobb på bästa sätt.

En promille i världen
När det gäller avlastningen så gäller maximalt tre timmar i vänthallen vilket kräver god transportplanering och ett bra system för avlastningen. I Valla går det tio lådor i varje container. I varje låda, som alltså föraren av gaffeltrucken lyfter i containern, ryms 30-40 kycklingar beroende på medelvikt. Att antalet djur i varje låda blir rätt, och att djuren är oskadade, avgörs som bekant vid lastningen på gården. Överfulla lådor riskerar djurskyddet och för få djur i varje låda riskerar att transporten inte får med alla djur från gården. Variationen mellan lådorna får heller inte vara stor då den maximala differensen är satt till 3-5 kilo (2-3 fåglar) per låda så här krävs skicklighet av plockarna.

Världsledande
En nyligen genomförd förbättring i Valla som Tomasz Dzieciolowski lyfter fram i samtalen med Fjäderfä gäller den nya gasbedövningen. Urlastningen sker genom att lådorna, en våning i taget (alltså två lådor parallellt), helt horisontellt, skjuts ut på ett annat löpande band i en tunnel, som för lådorna vidare mot bedövaren där djuren möts av koldioxiden i två koncentrationer. En inledande där de somnar in och tappar medvetandet utan obehag och sedan en avslutande med högre koncentration.

– Om gasinställningen inte är perfekt så märks det på fåglarnas reaktioner. Men detta fungerar bra och ger ett mycket gott djurskydd, säger Tomasz Dzieciolowski som menar att anläggningen i Valla är unikt bra om man blickar ut över Europa och världen.
– Kanske att en promille av alla fjäderfän i världen gasbedövas men den kvalitet som vi har i Valla.

Testas i verkligheten
Den automatiska bedövningen gör att personalen hänger upp redan avlivade fåglar, vilket är positivt både för djurskyddet och arbetsmiljön.
Bedövningsanläggningen i Valla var inte billig och starten var heller inte okomplicerad. Att man behöver några dagar för intrimning är inte konstigt, menar Tomasz Dzieciolowski.
– Det går inte att före installationen testa en anläggning som denna fullt ut i full skala, säger Tomasz som också berättar om den kostsamma prövning enligt den svenska ny tekniklagen som Kronfågel var tvungna att genomföra.

– Sverige är unikt i sina omfattande krav från myndigheterna. De höga ambitionerna hotar att bli det bästas fiende, säger han. Mer om Tomaszs synpunkter på Sveriges ambition att ”ständigt vara världsbäst” längre ned i denna artikel.

Mycket gott hälsoläge
Intervjun med Tomasz Dzieciolowski går i ett rasande snabbt tempo. Thomasz är välformulerad och rapp i tungan, trots bara sex år i Sverige. Det är först när jag frågar efter hälsoproblem inom den svenska kycklinguppfödningen som han stumnar något ett litet ögonblick. Skälet till behovet av betänketid, är att det enligt honom finns väldigt få problem. Den svenska kycklingen mår väldigt bra, i synnerhet vid en internationell jämförelse, menar han.

– Det goda hälsoläget för den svenska kycklingen är något att skryta med. Vi har inte problem med smittsamma sjukdomar och vi vaccinerar inte alls som utomlands. Vi använder heller knappast alls antibiotika. Sedan jag kom igång på jobbet i Kronfågel 2011 så har vi så långt jag vet, behandlat en enda flock med antibiotika.
– Vi är i särklass i Sverige om vi jämför oss med andra länder.

Men några utmaningar finns det väl alltid?
– Javisst men när det gäller djurskydd och djurhälsa så ligger vi i topp i Sverige, upprepar Tomasz Dzieciolowski.

Sverige ingen isolerad ö
Han menar att sakerna måste sättas in i sitt sammanhang och ”sammanhanget” är den internationella arenan och den konkurrens som den globala handeln med livsmedel ger.

– Visst ska vi försöka att förbättra de små problem som kan finnas med till exempel ascites och myopati. Vi ska självfallet vända på alla stenar som kan minska förekomsten ytterligare och det arbetet handlar om att studera fodret, diskutera foderkvoter och tillväxtkurvor och om management i stallet och vid lastning.

– Och problem som dessa kan för uppfödaren medföra intäktsminskningar på kanske ett par hundra tusen per omgång. Och här finns skillnader mellan olika uppfödare som bör diskuteras. Men samtidigt måste vi behålla i minnet att vi inte lever på en isolerad ö. Om inte våra konkurrenter investerar särskilt mycket i djurskydd och djurhälsa så kan inte vi enskilt i Sverige lägga ned stora summor för att bli ännu bättre. Klokare är att ta del av internationella projekt där ny kunskap kommer fram.

Viktigt att alltid vilja bli bättre
Tomasz Dzieciolowski vill inte negligera behovet av att ständigt sträva efter förbättringar men med sina veterinära ögon liknar han ändå de svenska utmaningarna på djurskydds- och djurhälsoområdet som något av ”lyxproblem”. Något som den som har gott om pengar kan ägna sig åt.
– Frågan är om den svenska branschen har råd att ligga så långt före? Har vi råd att ha lägre beläggning än alla andra? Har vi råd med att ha fler besiktningsassistenter på slaktbandet än vad slakterier i andra länder har?

Sveriges heliga ko
Tomasz Dzieciolowski är medveten om att han tar upp ”Sveriges heliga ko”, djurskyddet. Men han anser att frågan bör diskuteras för branschens långsiktiga överlevnad och att den som betraktar den konkurrensutsatta livsmedelsproduktionen, till exempel kycklinguppfödningen, med internationella ögon, konstaterar snabbt att det svenska kostnadsläget är för högt. Tomasz kan av naturliga skäl jämföra med hur man gör i Polen och han menar att Polen är mer likt andra än vad Sverige är.

– Har vi råd med den svenska fördyrande detaljstyrningen av djurhållningen? Har vi råd att göra andra tolkningar av EU-lagarnas tillämpningar, än vad andra länder gör? Jag anser att svaret är nej.

Tomasz Dzieciolowski är noga med att djurskyddet är och förblir viktigt. Men han anser att regelverket i Sverige har gott så långt att det blir kontraproduktivt. Den tidigare nämnda ny tekiklagen är ett exempel. Det krävdes sex månaders hårt och kostsamt arbete för Kronfågel vid installationen av ny tekniken i Valla och insatser av de omfattande kraven gör att Sverige inte kan hänga med i utvecklingen, menar Tomasz Dzieciolowski.

– Det är stor risk att man uppnår motsatt effekt. Att djurskyddsarbetet inte går framåt. Jag anser att det svenska regelverket är så krävande att Sverige inte kan vara ledande i utvecklingen av metoder och teknik för förbättrat djurskydd. Tekniken ute i världen utvecklas snabbt. Det händer saker varje vecka. Då kan vi inte sitta med en föråldrad lagstiftning som inte hänger med och en statlig detaljstyrning som går utöver hur det ser ut i andra länder, säger Tomasz Dzieciolowski som ändå har en bakgrund som tjänsteman både på Jordbruksverket och Livsmedelsverket. (Kanske fler myndighetspersoner skulle behöva ta steget ut till företagandets verklighet, red. anm.).

Lika villkor ett måste
Kravet på lika konkurrensvillkor har förts fram många gånger, inte minst i denna tidning. Men knappast någon som undertecknad har mött, har varit så tydlig som Tomasz Dzieciolowski.
– Vi måste ha samma regler för djurhållningen som man har i andra länder. Annars överlever inte den svenska produktionen. En liten högre kostnadsfaktor kan vara avgörande och svensk kycklingproduktion har många sådana som läggs på hög.

Tomasz exemplifierar med den tidigare nämnda köttkontrollen på slakterierna.
– Vi har inte salmonella. Campylobacterförekomsten är på EU:s lägsta nivåer och vi har inga restsubstanser av antibiotika eller kemikalier. De svens-ka kycklingarna hör i alla avseenden till de friskaste i världen och detta har uppnåtts genom ett framgångsrikt men kostsamt mångårigt arbete. Jobbet är så att säga gjort och betalat. Hur kan det då få vara så att landet med det bästa hälsoläget ska ha den mest omfattande och dyra köttkontrollen?

Tomasz Dzieciolowski menar att detta är ett exempel på där svensk djurhållningen tvingas ta kostnaden två gånger. Först ”går man före” och jobbar förebyggande, vilket är lovvärt och bra men dyrt, och sedan tvingas man ändå helt omotiverat ta minst samma kostnader som alla länder för att kontrollera att djuren mår bra och köttet är friskt.
– I Polen står en besiktningsassistent där det står fyra svenska längs slaktbandet. Köttkontrollens omfattning är ett regelverk som vi vare sig behöver eller har råd med, dundrar Tomasz Dzieciolowski.

Inte utrymme för heliga kor
Tomasz Dzieciolowski diskuterar i termer av att alla länder har något område som ”sitt”. Något som är så hårt knutet till nationen och folksjälen att det inte ens kan diskuteras, än mindre sättas i fråga. Djurskyddet är Sveriges stora fråga, eller för att använda ett känt uttryck i sammanhanget: ryggsäck.

Tomasz Dzieciolowski ryggar inte för att lyfta frågan om beläggningen i kycklinguppfödningen och han anser att den ska höjas i Sverige. Det går inte att vänta på andra länders sänkningar.
– Många faktorer skapar konkurrenskraft men beläggningen i stallet är för Sveriges del en faktor som kostar för mycket. Det så kallade mervärdet, vad är det värt på marknaden? Och om det är värt pengar, i vems fickor hamnar pengarna? Jag tror inte att det tillfaller branschen, så som det i dag ser ut, säger Tomasz och berättar att om vi i Sverige sätter bröstfilén till 125 kronor så är det jämförbara priset i Polen 25 kronor.

– När konkurrenterna gör minsta möjliga och alltid går på EU:s minimikrav så kan vi inte fortsätta att blunda för det. Med det svenska kostnadsläget är det en absolut fysisk omöjlighet att konkurrera med utländsk lågprisproduktion.

Nu är det inte så att Tomasz Dzieciolowski tror att svensk kycklingproduktion är på väg att slås ut i dag. Men trenden är entydig. Importen ökar och det är produktionskostnaderna som avgör i en värld med öppna gränser.
– På kort sikt överlever vi. Vi har en mycket fin kyckling. Men det jag talar om, är hur det ska se ut om tio till femton år. Hur stor importandel kommer vi då att ha och vad gör vi i dag för att påverka detta?

Sven Secher
Publicerat i tidningen Fjäderfä nummer 5-2013.

TILLBAKA för att läsa mer eller tycka till!

*Vi berättade i Fjäderfä nummer 4-2013 om riskkapitalbolaget CapVest Equity Partners köp av Lantmännens bolag på fågelsidan: Kronfågel, SweHatch och Skånefågel. Lantmännen är kvar i det nya bolaget som en minoritetsägare (48 procent) medan riskkapitalbolaget äger 52 procent. CapVest förvärvar även norska Cardinal Foods och danska Danpo. Prövning av konkurrensmyndigheter återstår innan affären kan slutföras.