Vänta inte för länge – även det lilla gör skillnad

Vid en jämförelse med många andra länder så är de svenska värphönsgårdarna relativt förskonade avseende sjukdomar. Utöver det har vi även en mycket bra skötsel av våra höns samt väldigt fina stall med bra stallmiljö – vilket ger oss väldigt friska svenska hönor.
Det fina hälsoläget hos våra värphöns är något alla svenska äggproducenter bör ta till sig och känna sig stolta över!

Text och foto: Sofia Hollstedt, Swedfarm

Samtidigt är vi i Sverige väldigt restriktiva gällande det förebyggande arbetet mot många sjukdomar. Vi använder få vacciner, avmaskar inte på rutin, har nolltolerans mot alla typer av salmonella, etcetera. Det medför att vi riskerar att drabbas extra hårt när något väl sker. Vårt arbete handlar istället om att förhindra att sjukdomarna når våra stall samt att, när något väl sker, upptäcka det i god tid och därmed förhindra större produktionsstörningar.

Högpresterande hönor blir känsliga hönor
Ju mer en höna producerar, desto känsligare blir hon mot alla slags störningar (se jämförelsen med elitidrottare i tidigare nummer av Fjäderfä). Vid misstanke om en allvarligare sjukdom är vi alla skyldiga att snabbt agera och kontakta veterinär och myndighet. Branschorganisationen Svenska Äggs veterinär finns ofta behjälplig i dessa situationer.
Utöver detta finns det även ”mindre allvarliga”, ej anmälningspliktiga sjukdomar som drabbar hönsen. Dessa påverkar hönan negativt och hindrar henne från att hålla en hög produktion och låg dödlighet ända fram till slakt. Det är upp till var och en att agera mot dessa och förhindra dem från att påverka hönsen negativt.

De vanligaste sjukdomarna
Det finns framför allt tre sjukdomar och parasiter som drabbar merparten av de svenska värphönsgårdarna – varje omgång! Har ni ännu inte drabbats kommer ni säkerligen snart att göra det, det är tyvärr den bistra sanningen. Dessa är spolmask, kvalster och E. coli-bakterier. Dessa orsakar produktionsstörningar och dödlighet och därmed en lägre lönsamhet för gården. Genom att arbeta förebyggande, upptäcka dem i tid och snabbt behandla vid behov kan man dock minimera deras negativa effekter på hönsen och deras produktion.

KVALSTER
Blodsugande spindeldjur
Kvalster är mycket små djur med gråvit färg. När de har sugit blod skiftar de till en rödaktig färg, det är på så vis man ser att de är aktiva. Kvalster undviker ljus och är därför främst aktiva på natten. Under dagarna, då vi människor oftast vistas inne i stallet, gömmer de sig i skrymslen och vrår såsom vid fästen för sittpinnar eller vattennipplar, under redes-mattor, vid gödselmattorna, etcetera. Om man istäl-let går in i stallet på natten kan man se hur   kvalstren rör sig runt hönsen. Hönorna, som egentligen ska sova, rör sig irriterat och plockar mot kroppen där kvalstren kryper för att sedan suga blod.

Svåra att upptäcka
För att undersöka om du har kvalster i ditt stall, dra med fingret exempelvis innanför sidoprofilen längs-med gödselmattan. Titta närmare på smutsen som följer med ut: rör sig ”dammet” och/eller får du blodspår på fingret efter eventuella mosade kvalster? Du kan även använda dig av en kvalsterfälla av wellpapp som placeras i inredningen och samlar kvalstren. Undersök stallet efter kvalster minst en gång per månad, gärna mer ofta vid varm väderlek. Om förekomsten ökar är det dags att behandla.

Smittvägar
Kvalster tar sig mellan stall och gårdar med praktiskt taget allt annat som går samma väg. Det kan vara allt från människor och råttor till äggbrickor, äggpallar och verktyg. Även äggband och utgödslingar som förbinder hus och avdelningar är en stor smittspridare av kvalster.

Konsekvenser för människor och djur
Kvalster medför en avsevärt försämrad arbetsmiljö. Förutom att vara otrevliga att arbeta vid, kan de även orsaka klåda, hudirritation och ibland även allergi. Vissa människor är mer känsliga för kvalster än andra. Var försiktig så att du ej tar med kvalstren till dina husdjur, hästar är särskilt känsliga.
Värphöns kan få en mängd olika negativa effekter av kvalster. Vid extrema mängder kan de dö av blodförlust, men vanligen hinner de drabbas av andra följdeffekter innan dess:
• Stress och irritation
• Störd sömn och klåda
• Fjäderplockning
• Viktnedgång och lägre produktion
• Golvägg (hönsen vill ej vara i redet)
• Smutsägg (blodfläckar från mosade kvalster
   på äggbandet)
• Sänkt immunförsvar
• Blodförlust och dödlighet

Svåra att bekämpa
När man väl har fått in kvalster i sitt stall är de mycket svåra att bli av med. Studier har visat att de kan överleva minst nio månader utan blod, men troligtvis mycket längre än så. Istället gäller det att hålla förekomsten nere på en nivå så att de ej påverkar hönsen negativt. Var extra uppmärksam i början av sommaren då värmen kommer, då ökar ofta   kvalsterförekomsten.

Städning och vaksamhet är A och O
Vid tomhållningen mellan hönsomgångarna är det oerhört viktigt att man både torrstädar stallet ordentligt samt sedan våtrengör med en högtryckstvätt. Alla tjocka kvalsterlager måste bort! Täta gärna eventuella sprickor i djurutrymmet och ta bort onödigt material. Desinficera stallet noggrant samt spruta slutligen med ett kvalstermedel precis innan de nya unghönsen kommer. Eftersom kvalstren kräver värme för att vara aktiva så behövs ofta tillskottsvärme under och efter sprutningen.

När de nya hönsen väl är inne i stallet är god hygien en viktig förutsättning. Undvik att miljön blir allt för fuktig, gödsla ut ofta, töm eventuella lådor under redena och förhindra att nya kvalster kommer in i stallet. Använd gärna kontinuerligt en produkt såsom exempelvis kiselpulver som ej ger risk för resistens för att hålla förekomsten i schack. Så snart du märker att ett större utbrott är på gång bör du dock använda en starkare produkt, dessa kan bland annat fås utskrivna via en veterinär. Eftersom dessa medel vanligen orsakar resistens är en mycket noggrann användning att föredra. Behandla två gånger med en veckas mellanrum.

Slappna inte av!
Merparten av de svenska hönsgårdarna har haft kvalster i sina stall under många år, oavsett produktionssystem. Vi har vant oss vid kvalster! Under de senaste åren har vi dock blivit mycket bättre på att hantera kvalstren och många har dessutom en mer modern inredning där det är lättare att komma åt dem. Detta innebär dock inte att vi nu kan slappna av! Vi har idag mer högpresterande hönor som vi kräver mer av än tidigare och för att de ska lyckas uppfylla våra krav måste allt vara perfekt. Vänta inte tills du ser blodfläckar på äggen, utan arbeta förebyggande och behandla i ett tidigt skede.

SPOLMASK
Spolmasken – en överlevare
Spolmask är en parasit som lever i hönans tunntarm. Den är stor, vanligen 5-7 cm lång men kan bli upp mot 12 cm. Den är vanlig i frigående produktion, men ej i bur då den kräver kontakt mellan hönan och hennes gödsel.
Spolmaskens livscykel är 5-8 veckor lång: från hönans intag av ägg från ströbädden till kläckning i tarmen och sedan utveckling av en könsmogen mask. Denna mask lägger i sin tur nya ägg som åker med gödseln ut i ströbädden. En spolmask kan, om den får vara ostörd, leva i upp till 14 månader i hönans tarm. Precis som kvalstren gynnas masken av en miljö med hög fuktighet och värme samt äggen sprids lätt mellan flockar och hus. Äggen kan tyvärr överleva mycket länge i den yttre miljön.

Konsekvenser hos hönan
Symptomen vid spolmaskangrepp varierar beroende på graden av angrepp (antalet parasiter i tarmen) och olika faktorer hos själva hönan. Friska fåglar visar till viss grad inte några symptom alls förrän vid mycket kraftiga angrepp, då slår det hårt direkt. Däremot blir hönan, även i ett tidigt stadie, som en bi-effekt väldigt känslig mot andra störningar. Detta är anledning nog att behandla mot masken i god tid.
• Blod i träcken och diarré (kladdig ströbädd
och smutsägg)
• Avmagring
• Sänkt produktion
• Ökad foderkonsumtion
• Sänkt immunförsvar och ökad dödlighet
• Sämre skalkvalitet
• Mask i hönans ägg

Vid vilka symptom ska man misstänka mask?
Då hönsens dödlighet ökar, de har diarré (är kladdiga i baken) samt har en blek kam så är det läge att börja titta efter spolmask. Om dessa symptom har inträffat så har det dock redan gått allt för långt – hönsen är redan kraftigt påverkade. Börja hellre att undersöka hönsen efter mask på rutin INNAN detta sker, helst redan vid en ålder av cirka 35 veckor.
Spolmask upptäcks främst på två olika sätt. Antingen kan man skicka träckprov till SVA för påvisning av äggförekomst i hönans yttre miljö. Alternativet är att obducera några hönor, man får då ett snabbt och tydligt resultat. Säkerställ dock först att hönan du öppnar är representativ, vilket innebär att den bör vara stor och fin. Masken överlever inte länge i en sjuk höna vilket minskar risken att man hittar mask i henne.

Hur undviker man maskangrepp?
Då stallet är tomt, säkerställ att det städas noggrant och desinficeras med ett medel som tar spolmaskägg. Merparten av de desinfektionsmedel som finns på marknaden idag är ej effektiva mot maskägg. Man bör istället komplettera med ytterligare ett medel (t ex Interkokask), dessa är dock vanligen mycket starka och kan endast användas på golvet. Använd dem i så riklig mängd att de rinner ner i golvets alla sprickor.

Trots att man städar oerhört noggrant kommer det sannolikt att finns några ägg kvar i stallet. Förebygg och skjut sedan upp en infektion genom att praktisera god stallhygien, ha en tunn ströbädd av god kvalitet, låg djurtäthet samt avmaska hönsen vid ett första konstaterande av mask. Eftersom avmaskning sker via vattnet är en god vattenhygien och rena vattenledningar oerhört viktiga. Upprepa sedan avmaskningen återkommande var 6-7:e vecka. Vid lägre smittryck kan intervallet förlängas.

Även få maskar påverkar hönsen
Börja inte leta efter mask för sent och vänta inte för länge med att avmaska hönsen då mask väl har konstaterats. Detta är allt för vanligt! Även mindre mängder påverkar hönsen och gör dem avsevärt mer känsliga för andra störningar. Höns med mask i sina tarmar kan ej förväntas uppnå de krav vi ställer på dem!
• Städa stallet mycket noggrant vid tomhållningen
• Börja leta efter mask vid 35 veckors ålder
• Max fyra veckor mellan kontrollerna
• Avmaska direkt då mask upptäcks.

E. COLI-BAKTERIER
Varför alltid detta tjat om E. coli?
Har du någon gång skickat in höns för obduktion till SVA och fått svaret E. coli? Detta är tyvärr ett mycket vanligt svar på denna fråga: Varför? Jo, helt enkelt för att E. coli är en väldigt vanlig bakterie. E. coli (Escherichia coli) är ett gemensamt namn på en grupp bakterier som förekommer normalt i hönans tarmsystem samt i hennes närmiljö (träcken, ströbädden, damm, etc.). Hönan kan leva länge med dessa bakterier, men vid ytterligare störningar kan kolibacillos utvecklas. Kolibacillos är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som orsakas av infektion med E. coli-bakterier.

Kolibacillos
Vid ett utbrott av E. coli får man som regel en förhöjd dödlighet hos sina höns, kortfattat ofta benämnt E. coli-dödlighet. Andra eventuella symtom hinner ofta inte upptäckas då sjukdomsförloppet vanligen är kort och hönan snabbt dör. Den direkta dödsorsaken är ofta gulsäcksinflammation hos kycklingar eller äggledar- eller bukhinneinflammation hos vuxna värphöns.
Vad är det då som leder till kolibacillos? Jo, stress i alla dess former. Det kan handla om exempelvis dålig stallmiljö (ventilation, ströbädd, vattenkvalitet, smutsiga reden, etcetera), oaktsam hönsskötare, andra sjukdomar såsom exempelvis spolmask eller pågående arbete/ombyggnad inne i stallet.

Åtgärder mot E. coli-dödlighet
Arbetet för att förhindra en E. coli-dödlighet handlar egentligen om att låta hönorna få må så bra som möjligt. Man ska i största möjliga mån förhindra alla slags störningar samt göra djuren bättre rustade att klara av de störningar som trots allt sker. Det finns en mängd olika åtgärder som kan vidtas, många varierande mellan gårdar och stall. Ta en ordentlig titt i dina stall, se över dina rutiner och fundera på vad som kan förbättras hemma hos dig.
Vanliga förebyggande åtgärder kan vara:
• Rengör och desinficera stallet noggrant före
insättning av nya djur. Glöm ej vattenledningarna.
• Säkerställ god stallhygien under omgången.
   Förhindra en dålig ströbädd.
• Säkerställ rena vattenledningar och god vatten-
   kvalitet. Låt inte en biofilm byggas upp.
(Se bild på sidan 62).
• Vid stressande händelser såsom vaccinering,
   avmaskning eller storuttag av ströbädd, ge syra
   förebyggande för att förhindra ett utbrott (syra
   inaktiverar E. coli-bakterierna). Syra kan även
   ges regelbundet i förebyggande syfte.
• Förhindra att flera stressande händelser sker
   samma vecka.

När det väl sker…
När hönsflocken väl drabbas av en E. coli-dödlighet gäller det att reagera snabbt. Ge hönsen syra för att inaktivera bakterierna, desinficera värpredena, säkerställ att vattenledningarna är genomspolade och desinficerade samt att ströbädden är av bra kvalitet. Vid behov, desinficera ströbädden och försök att reducera ammoniakhalten. Undvik andra stres-sande moment såsom foderbyte, vaccinering eller dylikt tills dess att dödligheten har avstannat. Se till att hönsen har det rent, stressfritt och lugnt!
Utöver dessa faktorer är det mycket viktigt att man även finner källan till varför E. coli-utbrottet sker. Ta bort den utlösande faktorn om möjligt. I de fall där det redan är för sent kan man lära av misstaget och förhindra att det sker igen.

Publicerat – med bilder – i Fjäderfä nr 7-2019.
Författare: Sofia Hollstedt, Swedfarm.

Utskriftsvänlig sida