”Vi borde dra mer nytta av varandras kunskaper

– för att höja allas lönsamhet”

– Det är bra tack. Jag jobbar på med våra höns och produktionen av ägg.
Det svarar Johanna Åberg när Fjäderfä ringer upp henne en dag i slutet av augusti och frågar om hur läget är. Att det är värphönsen som står i centrum för Johanna som är driftsansvarig inom Proegg råder det inget tvivel om. Med familj och två gårdar med tre stall blir hennes arbetsdagar välfyllda.
Dessutom är hon aktiv ledamot i Svenska Äggsproducentråd.

Hur har du hamnat i hönsbranschen och i ert företag?
– Jag alltid älskat djur, de har varit min passion, och jag har vuxit upp med djur som reptiler och fåglar men även pälsdjur. Jag gick linjen djurvård på gymnasiet och när pappa startade med höns och äggproduktion så kände jag att det kunde vara kul att ge mig in i detta. Hönan ger oss en färdig produkt, vilket är fantastiskt, säger Johanna Åberg som före dess även hann med att jobba med nöt, mjölkkor och grisar.
Nämnas kan att Johannas pappa heter Peter Åberg. Han är inte okänd i äggbranschen då han bland annat har varit aktiv inom Svenska Äggs producentråd när det återinfördes år 2006. Peter var en av de första som byggde ett RED-L-stall vid omställningen av svensk äggproduktion i början av 2000-talet och han har tidvis gjort sig känd som en hårdför företrädare för äggproducenterna.

Är du lik pappa Peter?
– Många tror nog att jag är stöpt i samma form som min far så fort de hör namnet Åberg, både på gott och ont. Men efter att jag har synts i producentrådet i ett par år har nog de flesta insett att vi är olika som individer.

Vad är det som driver dig att fortsätta?
– Jag tycker att det är kul. Jag gillar äggbranschen och jag tycker om fåglar. De är lätta att läsa av och det är lätt att arbeta med dem. Att vara äggproducent kräver också en hel del ordning och reda och det passar mig som hand i handsken.

Vad heter ert företag och var bor du? Och berätta gärna om antal höns, stall och personalsidan.
– Företaget heter Proegg AB och vi har två anläggningar som ligger en och en halv mil från varandra, strax utanför Lidköping. Den ena är gården Prästtorp och där har vi 20 000 höns i RED-L-systemet, vilket är en inredning som jag gillar för den goda överblick över hönsen som man får i detta system.
Johanna framhåller också att systemet har hållit bra, sedan investeringen år 2002.
– Ja, det har varit en bra inredning som vi köpte av Gimranäs. Vi har endast till exempel bytt ut gödselmattorna, en del vattenlinjer men två linjer är kvar i original. Vi har också bytt en del av foderspiralerna medan vi har samma hissar för äggen, samma spaltgolv och samma stomme.
– Den andra gården är Lunnabacken och där har vi två avdelningar med vardera 20 000 i Big Dutchmans Natura Step Colony, som vi köpte av Swedfarm och satte in för sju år sedan. Totalt har Proegg alltså 60 000 värphöns och produktionen går omlott med ungefär 20-25 veckor mellan omgångarna.
– Detta ger en jämn belastning för personalen och även ett jämnt kassaflöde.

Köpte den ena gården
Förra året (mars 2018) köpte Johanna loss gården Prästtorp, där hon till stor del har vuxit upp och där bor hon med sin man och två barn som är 10 och 7 år gamla.
– Det krävdes en hel del uträkningar för att få ihop den affären. Många tror att man “fått” gården, men slutsumman blev faktiskt åttasiffrig.  

Hur hinner du med? Satsningen på hönsen och familjeliv med barn?
– Det är tufft att få ihop vardagspusslet, inte minst eftersom jag jobbar så mycket. Min man jobbar också långa dagar, speciellt i skördetider då han är lantbruksmekaniker. Det blir mycket att skjutsa till skola, fritids med mera. Men vi har hittat en modell som fungerar och jag är glad att jag har en sådan fantastisk man!

Hur är det att jobba sig in i familjeföretaget? Och att jobba med pappa?
– Nja, det är inte lätt alla gånger. Varken pappa eller jag backar så gärna. Det gör att det ibland blir tufft och lite bataljer men jag tycker att vi löser det helt ok, säger Johanna som ansvarar för driften, personalen och själv sköter till exempel fodersidan, beställningar etcetera. Peter jobbar inte dagligen med djuren men går in var tredje helg och så sköter han ekonomin och kontakterna med till exempel packeriet.

Pratar ni om generationsskiftet?
– Ja, det har vi gjort. Det är påbörjat men vi kom inte så långt, säger Johanna som har fyra bröder och en syster.
– Men det är nog mer pappa och jag som inte har kommit vidare. Jag äger en gård, han den andra. Och ännu har vi inte lyckats komma fram till en bra slutsats. Så just nu diskuterar vi det inte.

Vem är din kund, ert äggpackeri?
– Vi säljer till DAVA Foods, alltså Lantägg i Skara. Sedan har vi en mindre gårdsbutik på respektive gård. En på Prästtorp där vi har öppet 7-19 med självbetjäning och en på Lunnabacken där vi bara har öppet mellan klockan 08 och 10, den tid när vi alltid är där och jobbar.

Vad är svårt? Vilka svårigheter och problem stöter du på? Vad begränsar ditt företagande?
– I själva verksamheten och arbetet med hönsen tycker jag inte att det är några större problem. Vi har länge använt Lohmann-hönsen och varit nöjda med dem. Det som kan vara, är väl att det är mycket snack i branschen. Visst, jag sa i början att äggnäringen är en jätterolig bransch, på många sätt! Det tycker jag. Men här finns konservatism och generationsskillnader. Att komma in i branschen som ung och dessutom kvinna har haft sina sidor. Det har tagit tid att bli tagen på allvar, tycker jag. Dock är det mycket bättre nu. Den “proppen” släppte nog när jag klev in i producentrådet för två år sedan. Har sedan dess jobbat aktivt med producentfrågor och fått ett relativt brett kontaktnät inom branschen, vilket känns bra. Har även en av mina närmaste vänner inom branschen, vilket är guld värt när man behöver exempelvis bolla idéer på jobbfronten.

Det gäller att hänga med
– Det som också är en utmaning är att det händer så mycket i branschen. Det är turbulent, och händer något nästan hela tiden överallt i alla led. Vilka uppfödare finns, vilka kläckerier, nya hönslinjer, förändringar på packerisidan? … Så det gäller att hänga med.

Vad skulle du vilja göra för att utveckla din verksamhet ytterligare, i smått och stort?
– Vi hade funderingar för tre år sedan på ytterligare ett stall på Lunnabacken. Kalkylen gick ihop men vi konstaterade att lönsamheten knappast skulle ha blivit bättre av ökad volym, så vi avstod från att investera. Vi funderade också ett tag på att undersöka möjligheten att gå över till ekologisk äggproduktion men det är jag i dag glad att vi inte gjorde. Det vi har – frigående inne – känns väldigt bra. Det är mycket jobb, visst, men det är ändå på sätt och vis ganska lättarbetat.
– En annan sak är att det finns många krav på miljösidan. Förra sommaren var det ju jättevarmt så då var det kämpigt. Vi har mycket bra ventilation i avdelningarna men då tänkte jag att det vore bra med en kylanläggning.

Hur ser din arbetsdag ut?
– Jag går alltid upp 05.15. Det har jag alltid gjort och arbetet börjar hemma på Prästtorp. Här har vi en enmansstation i packrummet men jag börjar med att kolla foder och vatten och att kolla in i hönshuset för att se att allt är som det ska. Sedan kör jag igång maskinerna.
– Därefter åker jag till Lunnabacken och börjar med att gå en runda i stallet. På denna anläggning har vi ett större packrum så ibland är vi två personer samtidigt där. Jag (eller vi) kör sedan äggpacken och går ytterligare en runda till i stallet och ser så att allt är bra, tar golväggen med mera.
Därefter åker Johanna tillbaka för att avsluta arbetsdagen på Prästtorp. Hon berättar också att hon och personalen varje dag fikar tillsammans på Lun-nabacken. Hon har två heltidsanställda i ett rullande schema. Själv jobbar hon ”mer” och tar till exempel extra pass vid sjukdomar. Hon har även ett par personer som kommer in på timme.
– Nu har vi jättebra personal och det är jag så glad för. Tidigare har det inte varit enkelt att få tag på bra personal. Det behövs att höns finns med i utbildningarna. Då äggproduktion är en relativt smal genre, finns inte detta idag. Men det arbetas åt det hållet. Det absolut viktigaste är att varje anställd har det så kallade djurögat. Man måste ha ett intresse för djuren!

Återigen – hur är livet som äggproducent?
 – Det är roligt! Kul med djuren och arbetet är varierande. Man är en form av alltiallo – varje dag. Rörmokare, tekniker, djurskötare, livsmedelsarbetare med mera.
Nämnas kan att familjen Åberg inte har ett konventionellt lantbruk med växtodling eller skogsbruk. Johanna har dock 25 hektar varav 19 är energiskog, salix som skördas var fjärde år och även några hektar skog. Man köper färdigt foder till hönsen.

Hur ser du på lönsamheten?
– Lönsamheten är i dag inte riktigt vad man vill att den ska vara. Äggpriset borde höjas, och OM det blir en fodersänkning så måste vi få behålla det nuvarande äggpriset!
– Det borde gå att hålla upp äggpriset, då jag är säker på att konsumenterna är villiga att betala bra om de vet att pengarna går till bonden. Jag tror också att lönsamheten skulle behöva lyftas i hela branschen. Vi skulle behöva en högre lönsamhetsnivå och för att nå dit borde vi hjälpas åt ännu mer och dra nytta av varandras kunskaper – alla i hela branschen.

Sven Secher
Publicerat i Fjäderfä nr 7-2019. Nämans kan också att Johanna Åberg kan ses på förstasidan av Fjäderfä nr 7-2019.

Utskriftsvänlig sida