Eric Magnusson – äggnäringens första rikslikare blickar tillbaka
Detta är en längre artikel i Fjäderfä nummer 9-2019.
.............................................................................
Först en kommentar till artikeln, som kan läsas nedan:
När Astrid Lindgren fick den nya djurskyddslagen i födelsedagspresent av statsminister Ingvar Carlsson så var det många som undrade om det var sant. Men jo, det var det.
Och lagen innebar bland annat att burhållning av höns skulle avskaffas. Den helt dominerande, av staten tidigare förordade formen för att hålla höns (i burar för att få fram billig mat till konsumenterna) förbjöds nu (i lag år 1988). Vissa opinionsyttringar hade gjort att politikerna snabbt hade ändrat inställning.
Svensk äggnäring var den kanske hårdast drabbade produktionsgrenen inom lantbruket och här uppkom krav på investeringar till stora pengar i hönshållningssystem – som inte fanns, eller åtminstone inte var färdigutvecklade för kommersiell användning.
Några av er som i dag läser Fjäderfä kanske inte minns så mycket av detta. Detta om du har kommit in i branschen efter att övergången till att hålla höns i frigående system slog igenom på bredden. Måhända minns du då inte heller så mycket av de extremt starka motsättningarna som under ett antal år rådde inom näringen.
Men många av er som läser Fjäderfä minns mycket väl hur det var då, i slutet på 1980-talet och ett par decennier framåt. Mycket stök och bök. Oändliga diskussioner samt mängder av möten och utredningar, vilket så småningom utmynnade i att erforderlig forskning och väl motiverade dispenser tillkom. Några sa att det inte skulle gå att ställa om till frigående. Nu ser vi att det gick. Det går att hålla höns i system där hönsen går fritt.
Eric Magnusson var äggnäringens första rikslikare när det gäller hönshållning utifrån den nya lagstiftningen och SFS:s (dåvarande Svenska Ägg) omsorgsprogram. Eric blev genom sitt arbete ute i fält, med alla hans distinkta, envetna och kompetenta besök i hönsstallarna ute på hönsgårdarna, i allra högsta grad delaktig i genomförandet av omställningen av svensk äggproduktion. En omställning som Sverige genomförde 10-20 år före övriga EU-länder.
Eric har haft vänligheten att skriva ner sina minnen från denna så omvälvande tid och jag är glad att vi här kan publicera detta tidsdokument från en av de mest avgörande perioderna för svensk äggnäring.
Sven Secher, redaktör’n som också varit med under denna epok
.............................................................................
Eric Magnusson:
“Omställningen”
– den mest omvälvande perioden för svensk äggnäring
Bakgrund
Alla som varit med från det att regeringen 1988 tog beslut om att höns för äggproduktion inte får inhysas i burar kommer ihåg hur intensiv debatten var inför nya inhysningssystem. Regeringen gav samtidigt Jordbruksverket i uppdrag att en utvärdering i form av en kontrollstation skulle ske 1993. En av kontrollpunkterna var att ”redovisa näringens bidrag till utvecklingen av alternativa system”. Samtidigt fick kommunerna i uppdrag att göra en översyn av värphönsanläggningarna.
Vår väl kända Christer Nilsson på Jordbruksverket började 1993 skriva långa artiklar i Fjäderfä om ”Vad gäller idag för värphönsen”. Skogs- och Jordbrukets forskningsnämnd tillsammans med Jordbruksverket satsade cirka sju miljoner kr i olika projekt med inriktning på frigående höns, däribland nyteknikprövningar.
Ett pressmeddelande kom den 1 september 1993 med rubriken ”Flytta fram förbudet mot burhöns till 1 januari 2004”. Det föreslog Jordbruksverket i en rapport. ”Vi bedömer det som orealistiskt att genomföra ett totalt burförbud från 1 januari 1999, sa dåvarande generaldirektör Svante Englund”. Det kvarstår alltför många problem för att det ska kunna fungera.
Ny kommitté 1993 och senare en rikslikare
SFS:s styrelse (Svensk Fjäderfäskötsel, nuvarande Svenska Ägg) tillsatte en arbetsgrupp, “alternativkommittén” hösten 1993 med Barbro Samuelsson, Jan Eric Carlsson och Magnus Bolin som diskuterade frågeställningar och åtgärdsområden. I samband med att gruppen pratade om foder, skötsel, äggkvalité och salmonellafria djur, poängterade man vikten av att branschen behövde ett ”omsorgsprogram”. Dåvarande ordförande (1994-1997) i branschorganisationen SFS – Svenska Ägg, Torbjörn Eriksson från Adelsö, var en av pionjärerna när det gällde att se möjligheterna i att utveckla ett omsorgsprogram. Han reste land och rike runt för att marknadsföra detta och pratade samtidigt om framtidens, alternativa, inhysningsformer och Fjäderfätidningens redaktör Sven Secher försåg, då för snart ett kvartssekel sedan, Torbjörn med skrivna dokument och trycksaker i ämnet.
Rikslikaruppdraget
Under 1994-1995 förde näringen diskussioner om att sätta det planerade omsorgsprogrammet i verket och anställa en rikslikare. Jordbruksverket nappade på idén att ta efter Svensk Fågels omsorgsprogram och gav näringen ekonomiskt stöd till att ”kvalitetsmärka” sin äggproduktion genom att först göra en översyn av befintliga anläggningar. Här kommer jag in i bilden.
Vid anställningsintervjun frågade Torbjörn Eriksson mig om jag trodde det skulle gå att driva en äggproduktion med frigående höns?
Jag hade bara arbetat med burhöns på Hassle Säby Egendom utanför Mariestad, där Svens-ka Lantägg startade sin packeriverksamhet, och kunde därmed inget om frigående höns. Väl medveten om att skulle jag ha en chans att få jobbet, så måste jag svara att det är möjligt. Mitt svar löd ”kan man flyga till månen så måste det gå att ha hönsen i system där de är frigående”. Jag fick jobbet som äggbranschens första rikslikare.
Spännande brytingstid
På kontaktdagarna hösten 1996 minns jag mycket väl hur spänd jag var inför uppdraget att redovisa omsorgsprogrammet. Motståndet mot frigående höns var vid denna tidpunkt mycket stort. Bland annat en punkt var känslig, som ganska snart kom att revideras, och det var hur vi skulle sätta poäng för hur stora grupper med frigående höns som fick fin-nas i varje hus eller djurgrupp. I omsorgsprogram-met var det då satt till maximalt 2 000 höns. Hur det blev sedan vet vi alla.
Besiktningarna börjar i Östergötland
Vid årsskiftet 1995-1996 gjorde jag en av mina första besiktningar hos Fredrik Lagerfelt på Le-dingelunda Gård med frigående höns i Vencomatics högintensiva system, som det hette då, i dag flervåningssystem. Sven Secher och Anne Wilhelmsson, från Linköpings kommun, var med och i Svens artikel från detta besök börjar han med orden: “frizoner, takhöjd, väggmaterial, hygiengränser, utgödsling, ventilation, larm, journaler, äggrum …”. Något som vi då inte hade pratat så mycket om, men desto mer därefter.
I Fjäderfä nr 6 1996 skriver Torbjörn Eriksson följande om omsorgsprogrammet: ”I november anställdes Eric Magnusson. Han har nu besiktigat 200 anläggningar i Östergötland och Halland och fortsätter nu i Kristianstads län”.
Det var roligt att få börja i Östergötland då jag hade bott där i nästan 25 år och arbetat på Vretaskolan i Vreta Kloster, i dag Vreta Kluster där Svenska Ägg har sitt säte. Det fanns många fördelar med att få börja på hemmaplan då jag kände till bygden och hade många övernattningar hos släkt och vänner.
Fortsätter i Halland
Innan besiktningarna började i Halland besökte jag länsstyrelsen för ett besök med länsveterinären som ville få information om vårt omsorgsprogram. Att det fanns många producenter i Halland, både större och mindre visste jag, så det gällde att hitta ett bra boende som låg strategiskt till. Efter lite sökande fann jag ett ”Rum o frukost” hos en lantbrukare i Slöinge, norr om Halmstad, som hade byggt om och inrett rum i ett gammalt hönshus och vad kunde passa bättre än detta. Från hösten 1996 och tio år framåt använde jag detta rum.
I Halland kommer jag särskilt ihåg två synskadade producenter som hade bruna höns med en höna i varje bur. Välskötta stallar med god ordning för den tidens syn på hönshållning. Det fanns naturligtvis motsatsen. Till exempel burstall utan ventilation och andra med gångbredd mellan burarna under 50 cm.
Bernt Johansson på Källäng
En som hade stort intresse för svensk äggnäring var Bernt Johansson, uppvuxen på gården Källäng i Rolfstorp. Bernt som hösten 1996 är vice ordförande i SFS – Svenska Ägg säger i en artikel i Fjäderfä ”Konsumenten och vi själva avgör framtiden”. Det jag minns från ett av Bernts stallar lite senare, en bit in på 2000-talet, var hans nyfikenhet på att testa nya system för frigående.
Efter att ha haft frigående i envåningssystem med utevistelse på veranda, Sundaprojektet, rev han ut hälften av burarna i ett stall och satte in ett flervåningssystem för frigående tillsammans med burhöns. Allt för att testa och vara beredd på vad som komma skulle. Bernt blev ordförande i föreningen år 1999 och drev framgångsrikt i allas intresse näringen mot framtiden.
Den 18 september 2012 gick Bernt bort och dåvarande verksamhetsledaren Anna Carlström skriver: ”Under en turbulent tid för svensk äggnäring hade Bernt en väldig tydlig kompass. Tydligheten tillsammans med ödmjukheten och kunskapen var kvaliteter som gjorde det till en stor förmån att arbeta nära Bernt”. Dessa ord ger en fin bild av Bernt och vad han gjorde och stod för inom svensk äggnäring.
Många beskiktningar
Besiktningarna fortsätter enligt ett flerårigt intensivt schema. (Se veckoplanering från februari år 2000 på sidan 14).) Det blev många mil i bilen och antalet övernattningsställen var otaliga. Norrlandsresorna planerades extra noga för att få med så många äggproducenter som möjligt under veckolånga resor. Många minnen har jag av vägbeskrivningar för att hitta och särskilt ett besök kommer jag ihåg och det var hos Staffan Linder i Fjällsjönäs. ”Tag vägen från Sorsele över berget mot Storjuktan och när du passerar bron vid Åbacka sväng höger och kör upp mot fjället tills vägen tar slut”, sa Staffan. Höns fanns överallt i landet på den tiden i små besättningar och kommer nog att fortsätta så som ett lokalt alternativ.
Vid ett annat tillfälle skulle jag besöka Tord Nilsson i Kroksjön utanför Skellefteå. Det var en vinterdag och det hade snöat med mycket halt väglag som följd. Jag var nära att krocka med en lastbil men lyckades köra över en refug och klarade mig. När jag lite sent kommer fram till Tord och berättar vad som hänt så säger han: ”Där fick du väl en härlig adrenalinkick, en sådan som jag brukar få när jag gör en looping med min helikopter”. Typiskt Tord.
Dispensbesiktningar börjar
Svenska Äggs omsorgsprogram omarbetades till ett dispensprogram som vi inspektörer använde för att kunna ge tre omgångar fortsatt produktion i gamla burar. Det var Ingvar, Cecilia, Hans och jag själv som besiktigade och vi startade vårt arbete hösten 1997 (se bild på sidan 15). Nästan alla sökte dispens och många fick fortsätta flera omgångar till (se bild på sidan 16). Denna “dispens- och omställningsperiod” var helt nödvändig för att alla producenter skulle kunna bygga och hinna ställa om och för att den svenska äggproduktionen inte skulle slås ut och ersättas av utländska ägg.
Försök med inredda burar
Regeringens beslut från 1988 justerades så till vida att det blev tillåtet att hålla höns i inredda burar. Under ledning av docent Ragnar Tauson hade det sedan 1991 pågått forskning på de inredda burarna på SLU, Funbo-Lövsta utanför Uppsala. Intresset för den svenska fjäderfäforskningen var stort.
EU på besök
Den den 10 februari 1999 var ett trettiotal personer från 11 olika nationer samlade på SLU:s forskningsstation Funbo-Lövsta. Dagen innan besökte gruppen äggproducenten Pelle Sallin i Nälden, Jämtland, som sedan våren 1998 drev äggproduktion i inredda burar. Den 17 oktober år 2000 godkändes den inredda buren.
Rådgivningsverksamhet
Med stöd från Jordbruksverket startades rådgivningsverksamhet med Eva von Wachenfelt, forskare på JBT och jag själv. En tid senare anslöt sig Åsa Odelros som rådgivare för ekologisk produktion och Jackis Bengtson (senare Lannek) som samordnare för kursverksamhet. Tillsammans hade vi informationsträffar från Västerbotten i norr till Skåne i söder. En intensiv och rolig verksamhet som bidrog till att utveckla värphönsproduktionen. År 2000 ersätter Hans Borgvall Eva som rådgivare.
Nya flervåningssystem introduceras
Vid ett av mina kontrollbesök under år 2000, som vid detta tillfälle omfattade uppdrag från Svenska Ägg, Jordbruksverket och Livsmedelsverket, besökte jag Börje Hjalmarsson på Gimranäs i Fåglavik. Börje hade varit på besök i Holland och blivit förevisad frigående höns i flervåningssystemet RED-L. Börje ställde frågan ”tror du detta kan vara något för Sverige”? Vi diskuterade för och nackdelar som resulterade i att Börje sålde den första inredningen till Claes Cedergren i Fliseryd som satte in höns i början av 2001. Börje sålde därefter många hela koncept med sin inredning över hela landet. Peter Åberg på Prästtorp utanför Lidköping var en av de tidiga investerarna.
Den 8 mars besöker jag Claes Cedergren och tar en film på inredningen med höns som jag samma eftermiddag visar upp på Jordbruksverket för Christer Nilsson och Agneta Brasch. Är det i denna typ av flervåningssystem som framtidens värphöns kommer att finnas i, blev våra funderingar. Som bekant utvecklades flervåningssystemen till att helt dominera näringen med många olika typer och fabrikat.
ICA ställer krav och Lokalpackarna bildas
Nu är vi framme vid tidpunkten då det börjar hända saker äggbranschen. ICA beslutade att inte acceptera ägg från gamla burar från och med den 1 januari 2003 och ställde samtidigt nya och högre krav på äggnäringen. Magnus Bolin, Gotlandsägg, såg möjligheterna och bildade Lokalpackarna som levererarde ägg till ICA. De packerier som var anslutna till Lokalpackarna satsade stort genom att investera i nya packerilokaler. Man trodde på framtiden och frigående höns och som bekant gick hela äggnäringen senare i samma riktning.
I rätten och välja rätt mössa
Många turer har det varit i en del frågor och vid tre tillfällen har jag lagt handen på lagboken och svurit eden på att bara tala sanning i rätten. Att välja rätt mössa vid de olika besöken har inte varit så svårt, men ibland blev det många mössbyten. Nedan ett exempel på en arbetsvecka från mars 2001 (kopia på veckorapporten):
Nio besök för att hämta ägg för restsubstanskontroll
Fem besök för foderkontroll kopplade till restsubstanskontrollen av ägg
Tre foderkontroller som är kopplade till kontrollen av kött och benmjölsförbudet
Två besök för vårt omsorgsprogram
Ett besök vad gäller kontrollen av märkning av ägg för produktionssystem
En heldag med kurs med information för Skånes äggproducenter.
Och till sist en hemma-kväll hos Eva von Wachenfelt för att diskutera ägg och hönsfrågor tillsammans med Åsa Odelros.
Efter en sådan vecka är man ganska trött och under natten därefter kunde jag vakna och undra var i Sverige jag var någonstans.
Omställning i våra grannländer
Sverige låg tidigt i framkant i äggproduktionens omställning och inte minst visade det sig vid besöket på Funbo-Lövsta. Själv fick jag möjligheten att göra informationsresor till främst Norge, men även Finland. Under den intensiva perioden 1999-2005 var jag tio gånger i Norge på olika möten för att berätta om vad Sverige gjorde och våra erfarenheter. Vid några tillfällen åkte jag tillsammans med Roger Synnerdal som framgångsrikt levererade nya inredningar i Norden.
Axplock från en avgörande period
Här följer min sammanfattning och tack för den tid som varit: Att ha varit med om och kunnat påverka äggnäringens utveckling under den intensiva och händelserika perioden för omställningen av svensk äggnäring, har varit mycket spännande. Det går inte att få med allt i en skriftlig återblick som denna för något som omfattar så mycket. Se därför detta som ett litet axplock från uppskattningsvis över 3 000 olika besök och två nedslitna VW Golf TDI som båda gick över 20 000 mil vardera för besiktnings- och kontrollverksamhet.
För att kunna göra så många besök hos olika företrädare för sin specifika produktion, så gällde det att möta och förstå människan på dennes villkor. Jag lärde mig snart att lyssna och anpassa mina råd och krav utifrån varje givet besök. I det stora hela var ert bemötande mycket positivt och engagerat. Oftast gjordes förbättringar utifrån omsorgsprogrammets riktlinjer omgående, men ibland tog det lite längre tid. Mitt måtto var att inte tvinga till åtgärder utan göra dem i samförstånd. Överens var vi inte alltid och endast vid något tillfälle har jag blivit utskälld, men som slutade väl i samförstånd.
Allt har sin tid och slut. 2005 överlämnade jag rikslikarjobbet till Claes Björck och fick ett nytt uppdrag på Svenska Lantägg. Sedan 2014 ägnar jag tiden åt familjen och den hästgård vi byggt upp sedan 1998. Då och då följer jag med Sven Hoff på hans besök hos er äggproducenter inom DAVA Foods och det kommer jag att fortsätta med så länge jag kan.
Det är alltid trevligt att kunna följa med vad som händer i branschen genom att läsa Fjäderfä och gå på träffar i vår lokala fjäderfäförening.
Jag hoppas nu att tidningen Fjäderfä får en ny bra redaktör när Sven Secher lämnar det uppdrag han har haft i så många år.
Stort tack till er alla för de år som jag fick vara med.
Eric Magnusson
.............................................................................
Inte allt
I en sammanfattande text på ett begränsat utrymme som dessa sidor i Fjäderfä, om händelseutvecklingen i äggbranschen under ett kvarts sekel,
kan man inte få med “allt”.
En del
Vi – Eric och Sven – har gjort vårt bästa för att skapa en levande och lättläst beskrivning
av en del av allt det som hände.
Mer – en annan gång?
Säkert ser du sådant som skulle ha varit med. Och säkert skulle en fördjupande studie, kanske över en längre period, lägga än mer värdefulla erfarenheter på bordet – möjligen till nytta inför morgondagens höns-ägg-utmaningar.
Men det kanske får bli en annan gång (?).
Hälsar Eric och Sven
.............................................................................
PUBLICERAT I FJÄDERFÄ NR 9-2019, MED ETT ANTAL BILDER I PAPPERSTIDNINGEN.