Vanliga infektionssjukdomar hos värphöns

I samband med Svenska Äggs Kontaktdagar i Uppsala år 2019 fanns möjlighet att komma på besök till SVA och obduktionssalen.
Vid besöket föreläste Elisabeth Bagge om de vanligaste infektionssjukdomarna hos värphöns och hon sammanfattar här föreläsningen. Elisabeth påpekar också att det finns många fler infektioner och sjukdomar som kan drabba värphöns än de som togs upp i föreläsningen och i denna artikel.

Parasitsjukdomar
Spolmask (Ascaridia galli) och koccidier (Eimeria spp.) är två ganska vanliga tarmparasiter hos värp-höns. Spolmask stjäl näring från hönan, men enstaka maskar brukar inte orsaka så stor skada. Det är först när de blir många som de kan orsaka avmagring, diarré och förstoppning. Däremot kan enstaka maskar vandra fel i kloaken och passera upp genom äggledaren och in i äggen. Hönsens spolmask är helt ofarlig för människor, men det kan upplevas som obehagligt om den återfinns i konsumtionsägg.
Koccidier är ett större problem. Det finns flera olika arter av koccidier, gemensamt för dem är att de orsakar skador i tarmslemhinnan som gör att hönan får ett sämre upptag av näring. Tarmskadorna kan till och med bli så omfattande att hönor dör av koccidios.

Röda hönskvalster (Dermanyssus gallinae) suger blod från hönsen och vid massiva angrepp kan hönsen dö av blodbrist. Framför allt drabbas hönsen av kvalsterangrepp nattetid. Dagtid gömmer sig de flesta kvalstren i skrymslen och vrår i hönshuset. Det gör att hönsen blir stressade. Att bli av med röda hönskvalster från lokalen är en mycket svår uppgift.

Virussjukdomar
Både newcastlesjuka (ND) och aviär influensa (AI) är så kallade epizootier. De omfattas av lagstiftning i EU och nationellt för provtagning, diagnostik och bekämpning. Symptomen kan vara snuva, hosta, ögoninflammation, svullet huvud, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt äggproduktion, äggskalsföränd-ringar och neurologiska symptom. Det finns flera olika varianter av både newcastlesjuka och influensa och de kan ge olika grader av allvarlig sjukdom. Mycket allvarlig variant av aviär influensa kan orsaka väldigt hög dödlighet i flocken och vissa varianter kan även göra andra djur inklusive människor sjuka.

Infektiös bronkit (IB) orsakas av ett virus som lätt sprids i luften mellan olika hus. Hönsen kan få en lättare förkylning, men det stora problemet är kraftig minskning av äggproduktionen och att äggen får skalförändringar. En drabbad flock återfår sällan sin förväntade äggproduktion.

Bakteriella sjukdomar
Kolibacillos är en sjukdom som orsaks av bakterien Escherichia coli. Den kan drabba höns från första levnadsdagen till slutet av produktionsperioden. Det finns många olika sjukdomsframkallande faktorer hos E. coli, men symptomen beror även på individens ålder, immunstatus, miljöfaktorer och skötselrutiner. Kycklingar kan få gulesäcksinflammationer, lite äldre kycklingar kan få underhudsinflammationer av E. coli och hos värphöns är det inte ovanligt med blodförgiftning, äggledar- och bukhinneinflammation.
Både rödsjuka (Erysipelothrix rhusiopathiae) och pasteurellos (Pasteurella multocida) drabbar värp-höns under äggläggningsperioden. Golvdrift och möjligheter till utevistelse ökar risken för dessa sjukdomar. Rödsjuka är en bakterie som även drabbar många andra djurslag inklusive människa. Rödsjuka ger akut sjukdom med hög dödlighet. Pasteurella-bakterier kan ge olika allvarlig grad av sjukdom, allt från ganska milda symptom till hög dödlighet. Vid akuta utbrott av både rödsjuka och pasteurellos bör döda djur samlas in ofta. Före nästa insättning bör huset saneras noga och de nya fåglarna bör vaccineras.

Smittspridning och profylax
Många sjukdomar som sprids via kontakter kan förhindras med bra hygienbarriärer och strikta hygienrutiner. De sjukdomar som är luftburna kräver ett visst avstånd mellan flockarna för att förhindra smittspridning och det är lite olika avstånd beroende på vilket smittämne det handlar om.
För att förhindra smittspridning mellan olika omgångar av flockar krävs god miljö, noggrann rengöring, desinfektion och i vissa fall vaccinationer. Vaccinationer ersätter dock inte andra åtgärder som bra hygien och god skötsel.

Elisabeth Bagge, VMD
Biträdande statsveterinär

Publicerat i Fjäderfä nr 9-2019.

Utskriftsvänlig sida