Omsorgprogrammets praktik
Följ med till två ”Svensk Fågel-gårdar” – Solberga och Bäckgården i Skeby

Vad har hänt, vad är nytt och hur fungerar det?
Frågorna är många och svaren kommer snabbt. Och gör de inte det, så plockas mätinstrument och dokumentationer fram.
Under några intensiva besiktningstimmar kontrolleras efterlevnaden av Svensk Fågels djuromsorgsprogram och en hel del annat hinner också avhandlas mellan besiktningsmannen och djurägaren.
Följ här med ut på två svenska kycklinggårdar.

(Denna artikel är publicerad med ett rikt bildmaterial i papperstidningen Fjäderfä nr 10-2019).

Det är sent på hösten, mellan första och andra advent, och vi kör i ett regnigt Västergötland mot trakten av Hjo och Götene. Målen för resan är besök på Solberga gård med Korsberga Lantbruk AB respektive Bäckgården Skeby AB och jag färdas tillsammans med den erfarne rikslikaren Lotta Waldenstedt och hennes nya kollega Ulrika Stark.
Gårdsbesöken görs för besiktning utifrån Svensk Fågels Omsorgprogram, programmet för god djur-omsorg och hög kvalitet inom svensk kycklinguppfödning.

Djur, teknik, skötsel …
På Solberga gård med driftsbolaget Korsbergs Lantbruk tar sönerna Daniel och Fredrik Indebetou emot tillsammans med djurskötaren Per-Erik medan pappa Knut Indebetou för tillfället är ute på uppdrag som betongentreprenör men han möter upp senare under dagen.
Vi går först till det forna kalkonstallet, cirka 20 år gammalt och använt för kycklinguppfödning under de senaste 18 åren. Redan innan vi har tagit oss in i stallet – med perfekt hygiendisciplin över hygiengränserna – har den nya rikslikaren börjat anteckna grunddata om företaget och produktionen och under några timmar i detta stall fyller hon på i omsorgsprogrammets blanketter sådant som uppnådda poäng för teknik och skötsel i produktionen. Programmet är uppdelat i huvudpunkterna djurutrymme och ekonomiutrymmen (alltså övriga utrymmen där djuren inte hålls) och under varje del finns en rad bedömningspunkter för vilka besiktning sker.
Det finns även ett särskilt avsnitt om djurskötseln där poäng sätts på sådant som djurmiljö, djuromsorg, hygien, ströbädd och luftkvalitet och man noterar även om journalerna sköts på rätt sätt. Rikslikaren Ulrika Stark ställer frågor och studerar inredning och dokument.

Djuromsorgen i centrum
– Rent och snyggt, och tvättstället med tvål och handdukar är lämpligt placerat och det ser ut att användas, säger hon och ber att få se journalföringen. I detta stall fylls uppgifterna i manuellt i förrummet för senare inläggning i dator och branschens gemensamma produktionsuppföljningsprogram Tuppen. Efter ytterligare skobyten över en hygiengräns kommer vi in i djurutrymmet och Ulrika Stark rör sig lugnt och iakttagande i stallavdelningen tillsammans med Fredrik Indebetou. Som framgår av bilderna är djuren det centrala men givetvis kontrolleras även sådant som luftkvaliteten (ventilationen) och ströbädden samt utrustningen för vatten, foder och belysning inklusive tillgång på dagsljus (för stallar byggda efter 1994). Man noterar även om några skavanker finns på golv, väggar och tak och om djurutrymmena är fågel- och råttsäkra. Ulrika noterar att en av portarna är något sliten i nederkanten och att tvätt och flitig användning av alla utrymmen ger slitage men stallet är ändå väl bibehållet efter ett par decenniers användning.
Alla fyra avdelningarna besöks på detta sätt och sedan besiktigar Ulrika övriga utrymmen (ekonomiutrymmena) som förrum, pannrum, personalrum och givetvis att reservelverk finns och att larmen fungerar som de ska. Det finns även bedömningspunkter för utrustning för medicinering (om behov uppstår) samt elutrustningen.

Åtgärdade småsaker
Ulrika Stark har också med sig protokollet från den senaste besiktningen i Indebetous stall, vilket sked-de i mars 2017 och hon ser att en sliten tröskel och en annan skavank vid hygiengränsen då noterades.
– Jag ser att detta har åtgärdats, säger hon och Daniel och Fredrik låter hälsa att det är Per-Erik som på ett så föredömligt sätt alltid håller efter de småsaker som löpande behöver lagas och fixas till.
Besiktningen fortsätter sedan utomhus, runt stallar och även foderrum (med våg) och pannrum besöks och frågor om till exempel gödselhantering ställs.

Omfattande pappersexercis
Besiktningsbesök genomförs även i de två avdelningarna i Solberga gårds nya stall, från 2017 av Ulrika, bröderna Indebetou och djurskötaren Per-Erik.
Att vara kycklinguppfödare handlar inte bara om att sköta om djuren med största omsorg och att begripa sig på all modern teknik som finns i stallen. Nej, det som också krävs är en utomordentligt omfattande pappershantering. Efter flera timmar i stallen följer nämligen en hel del arbete med papper och dokumentationer och Ulrika vill se att dokument finns som visar att man är registrerade i Fjäderfäregistret (med produktionsplatsnummer från Jordbruksverket), som livsmedelsföretagare och foderföretagare. Ägarna får även plocka fram papper på att förbränningsanläggningen är godkänd och även stallgödselrapporten nämns, den ligger dock utanför omsorgsprogrammet.
Det tar lite tid men Fredrik lyckas plocka fram det mesta men vissa kompletteringar får ordnas senare och vissa av dokumenten återfinns i pärmar och på papper, medan andra finns i loggsystem och datorer.
En annan fråga som för närvarande tenderar att dyka upp och som också kom upp under en fikapaus hos familjen Indebetous gäller BAT. BAT riskerar att medföra omotiverad byråkrati och frågan kommer därför inte sällan upp vid exempelvis ett besiktningsbesök. Frågan hör dock inte till Svensk Fågels djuromsorgsprogram.

Mängder av dokumentationer
När Ulrika Stark med redaktörn i hasorna nästa dag besöker familjen Ljungström på Bäckgården, vid Källby och Götene, upprepas arbetet enligt djuromsorgsprogrammets besiktningsprotokoll och Anders Ljungström bjuder på kaffe under den inledande genomgången. Strax ansluter även pappa Gunnar, medan Anders bror Anton inte är med. Han är istället ute och i fullt arbete.
Frågorna om registrering som fjäderfäföretagare, foderföretagare, livsmedelsproducent klaras av liksom det som gäller gödselhantering, larmintyg, elrevision, intyg på utbildning för avlivning och godkännandet av förbränningsanläggningen.
Det är liksom ingen ände på alla dokument en modern kycklinguppfödare ska kunna visa upp, kan undertecknad tycka.
En mer konkret men ack så viktig fråga som Ulrika ställer, lyder: “Hur är det med reservelverket?”
– Vi köpte ett nytt 2016 och det testkörs automatiskt varje måndag, svarar Anders Ljungström.
– Och om det inte startar?
– Då går larmet, svarar Anders.

Stall av “dansk modell”
Ljungströms, liksom familjen Indebetou, byggde sitt första fjäderfästall för kalkon för cirka 20 år sedan och båda har byggt ytterligare ett stall ganska nyligen. Hos Ljungströms ett hus enligt ”dansk modell” med högt i tak – dryga 7 meter i nock. Här finns fyra avdelningar där det sätts in 60 000 kycklingar i varje avdelning och vid vårt besök är de sex dagar gamla.
Ulrika prickar av besiktningspunkterna och Anders Ljungström hinner berätta lite om produktionen sedan starten 2016.

Viktig teknik
– Vi är nöjda med stallet och produktionen fungerar bra, säger han och  visar en mängd tekniska detaljer.
Några gäller hur han fyller foderlinjerna på 45 minuter, att vattnet kommer ned mitt i stallet och sprids i två riktningar (blir inte så varmt) och att han har en fjärrkontroll med sig när han går genom stal-let. Med denna kan han direkt ute i stallet höja till exempel vatten- och foderlinjerna för perfekt löpande anpassning till kycklingarnas tillväxt.
– Justeringarna blir gjorda direkt och man ser på plats att de stannar på rätt höjd. Även lysrören kan hissas ned vid behov av lampbyte och rengöring. Dagsljuset kommer in i nocken och luften tas in via båda långväggarna vilket ger en naturlig luftväxling.

Utomhuspunkter
Under utomhuskontrollen när Ulrika med Anders och Gunnar Ljungström går runt stallarna konstateras att man trots ett musrikt år har koll på gnagarna, de kommer inte in där de inte ska vara.
Men efter  höstens ihärdiga regnande uppstår det lätt blöta områden och  vattenpölar i gruset och utomhuskontrollen visar även att det flyger svart-fåglar kring stallarna. Med tanke på vikten av att minimera riskerna för spridning av campylobakter rekommenderar Ulrika Stark att dräneringen förbättras och att kråkor, kajor med flera skjuts av.

Sven Secher
Publicerat i Fjäderfä nr 10-2019 (med bilder).