Så mycket har hänt
Massor av artiklar

Vi har under årens lopp behandlat många teman och ämnesområden i denna tidning. Några har vuxit till artikelserier. Ibland har det helt enkelt varit näst intill omöjligt att lämna ett ämnesområde. Låt mig här rekapitulera lite av allt som har snurrat förbi i spalterna.

Denna text är några avslutande rader av redaktör Sven Secher som publicerades tillsammans med ett urval bilder från 26 års redaktörsskap i papperstidningen Fjäderfä nummer 10-2019.

Omställningen av svensk äggnäring
Vid min början i branschen för cirka 30 år sedan ansåg sig svensk äggnäring vara i kris. Skälet var dåvarande statsministerns födelsedagspresent till Astrid Lindgren – den nya djurskydds-lagen 1988. Av detta följde att branschtidskriften Fjäderfä ägnade extremt mycket tid åt den omställning av hönshållningen som man stod inför och efter en hel del buller och bång genomförde. Det betydde att många i branschen med motstånd och protester inkluderande åtskilliga slantar i lobbyarbete mot lagen meddelade att det var omöjligt att genomföra omställningen. Det var det ju också, så snabbt som politikerna ville att det skulle ske. Men att det inte gick (aldrig skulle gå), som företrädare för äggnäringen menade, att ha höns som frigående (på golv som man då beskrev denna “nya” hönshållning) var naturligtvis fel. Det vet vi i dag. Men först blev det ju för många (som bekant) den kostsamma rundan över inredda burar.

Jag minns att alla inte tyckte om, när jag för 25 år sedan (som relativt ny och oerfaren redaktör) skrev att omställningen kommer att ske. Någon ifrågasatte om jag skulle ha jobbet kvar. Senare återkopplade flera av dessa “motståndsmän” (för det var då näs-tan bara män i branschens ledning) att jag hade haft rätt och öppnat deras ögon, som de uttryckte saken. Heder åt dem.
Eric Magnusson, äggbranschens förste rikslikare, skrev i förra Fjäderfä om omställningen och jag beskrev också vid den artikeln hur de begynnande stegen då togs (för 20 år sedan) för att skapa ett omsorgsprogram för produktionen av de svenska äggen. Inte alla gillade det, nu är programmen en självklarhet.
När det gäller program och kvalitet var Svensk Fågel en föregångare, vilket framgår i andra artiklar i denna tidning.

Internationella utblickar
Att blicka utanför den egna täppan kan som bekant vidga de egna vyerna. Jag har försökt bidra genom att då och då bege mig på reportageresor till fjäderfänäringarna i andra länder.  Fjäderfä har säkert haft reportrar på plats i ett tjugotal länder under min tid som redaktör och de senaste reportagen i Fjäderfä från Ukraina och Polen kanske du minns. Vid tiden för ovan nämnda omställning av äggproduktionen  var jag också (i slutet av 1990-talet) ute och hälsade på hos säkert tjugo äggproducenter som hade ställt om, främst i Nederländerna. I dessa artiklar visade vi ny teknik och inredning, och att det därmed gick att ha höns i flervåningsystem, om än näbbtrim-made och ibland näbbamputerade. Genom den svenska omställningen så visades att det går även med oskadade näbbar.

Låt mig också nämna besöken återigen i Nederländerna (2011) och Belgien (2013) där vi i ett antal artiklar fick inblick i exempelvis vaccinationshysterin på både ägg- och matfågelsidan (bild ovan till höger). Och hur man resonerar kring kostnader. “Inget lullull om inte konsumenten betalar för det”, löd mantrat. Men vi såg också att produktionsresultaten kan vara mycket goda, utanför Sveriges gränser. Ibland med hjäp av metoder och medel (ex användning av antibiotika) som inte tillåts och inte används i Sverige. Lika konkurrensvillkor?

Just “lika konkurrensvillkor” var också ett tema under några år. Jag minns att man i Sverige nöjde sig med att kräva LIKA konkurrensvillkor, medan man i andra länder från både näring och stat försökte åstadkomma BÄTTRE konkurrrensvillkor för landets lantbrukare jämfört med dem i andra länder. Så icke i Sverige. Detta tills Per Watz på ett branschmöte höjde rösten och sa att han också ville ha bättre villkor för de svenska kycklinguppfödarna.

Den offentliga maten
Otaliga är de kommunala tjänstemän (ofta kostchefer)  som jag har diskuterat val av råvara med och under en tid blev det nästan för många artiklar om kommunernas krumbukter för att kunna undvika svensk mat. Artiklarna blev så många att jag gjorde en särskild skrift år 2011 (se bild på föregående sida). Riksdagsavslöjandet fem år tidigare (2006) tog nog ändå priset när det gäller dubbelmoralen. Där åt de lagstiftande riksdagsledamöterna mat från sådana produktionssystem som de själva hade förbjudit i Sverige. Fantastiskt. Och Fjäderfäs artiklar citerades då otaliga gånger i riksmedia och den ansvarige för riksdagsmaten skickade därefter under lång tid “bildbevis” till undertecknad som bevisade att man nu använde svenska råvaror och att jag inte behövde komma på återbesök i riksdagsköket ...

Den egna maten
Men än mer sorgligt och irriterande har det varit med alla måltider med utländska råvaror som svens-ka lantbrukare har intagit på sina egna arrangemang. Elmia var ett praktexempel ... och vid andra arrangemang har LRF och HS bett mig att inte publicera mina undersökningar från dessa organisationers mathållning. Men det var då det, nu är det bättre (tror jag).
Det har varit stojigt och bråkigt även på Svenska Äggs och Svensk Fågels arrangemang när jag har sabbat matlusten med att berätta och protestera mot vad som serverats. Även detta är (bedömer jag) äntligen bättre när vi går in i 2020-talet. Men jag hop-pas att ni är många i branschen som nu tar bollen och fortsätter kontrollerna av vad som serveras på branschens egna arrangemang.

Fler ämnen som kommer och går
Ett annat ämnesområde som har kommit och gått gäller förekomsten av Campylobacter i kyckling. Sett över “modern tid” har smittförekomsten varit låg i Sverige (bortsett från det senaste “självmålet” inom branschen för ett par år sedan) och sakkunniga har mer än en gång påpekat att insjuknanden på humansidan inte sällan har skett i samband med en utlandsresa, till exempel till Thailand.

Andra mer självklara och näraliggande utmaningar för äggproducenter och kycklinguppfödare som har gett anledning till många artiklar, rör:

De byråkratiska pålagorna
Vi minns det beryktade “förenklingsarbetet” från statens och Jordbruksverkets sida. Om detta behöver jag inte orda mer om här – men när kommer förenklingarna?

Djurmaterialets kvalitet
I perioder har djurhållare fått börja med sämre utgångsläge än som borde vara fallet, men hälsa och produktion måste ändå lösas.

Tomhållningstider och produktionsbortfall
Ofta av marknadsskäl (för att klara balansen i produktion-konsumtion) men alltid kostsamma för primärproducenten som vanligen “får ta smällen”.

Foder
Hur viktigt som helst. Ibland har foderrelaterade problem uppstått och är inte foderpriserna alltid lite för höga?

Stigande byggnadskostnader
Ja, återigen: den som tvingas stå för fiolerna (och effektivisera än mer) är lantbruksföretagaren som sällan ser en tillräcklig och snabb följsamhet på avsalupriset.

Kvalitetsdiskussioner
Till exempel mellan kycklinguppfödare och slakteri, respektive mellan äggproducent och äggpackeri.

Och sist men inte minst, betalningen: låg betalning för ägget respektive kycklingen. I förhållande till faktorer som kvalitet, kompetens och kapital.

Inte färdigt
Behovet av att lyfta upp viktiga frågeställningar, inom branschen respektive från branschen och utåt mot kunder och samhället kvarstår. Det finns oändligt många viktiga artiklar som ännu inte är skrivna.

Jag har verkligen också haft förmånen att få uppleva att “pennfäktandet” (vid tangentbordet) kan åstadkomma något. Att det går att påverka med ord som sätts på pränt i en branschtidskrift som Fjäderfä.

Jag har för övrigt intervjuat och “bråkat” med åtta (8) olika jordbruks- och landsbygdsministrar under min tid som redaktör för Fjäderfä.

Med dessa ord och ledaren på sidan 4 i Fjäderfä nr 10-2019, säger jag stort tack till er alla!

Med bästa Fjäderfähälsningar!
Sven Secher, redaktör
1993-2019
(Dessa rader publicerades i Fjäderfä nr 10-2019)